kennel Pognos

Long time, no see. Som vanligt är det fullt upp här hemma. Det börjar liksom i maj och fortsätter över sommaren. Fast jag kan sätta upp en hel del på meritlistan tack vare det. Har nämligen hunnit med en valpkull, fyra hundutställningar (med två cert och ett BIM), ett tillfälligt fosterbarn i 6 veckor, ett barnläger, födelsedagen firad vid tre tillfällen, tre artiklar (varav två var personliga artiklar) i tidningen Örnsköldsviks Allehanda, en kennelträff, en 20-årig bröllopsdag, ett barnläger, snack med Evert Ljusberg (!) om Gud, tillverkning av 60 bitar smörgåstårta till en minnesstund, en resa till Lycksele Djurpark med Trehörningsjöskolan, en dag på Nordmalings marknad, några hundkonsultationer, städning av Lemesjö Bygdegård och loge, några trimningar, en hel del valpvaktande plus allt vanligt arbete här hemma.

Utöver det har jag hunnit skriva en del kapitel på min hundbok. Om jag har tur med tiden så är boken klar under hösten. Det handlar nämligen mycket om tid när man skriver. Ett flertal gånger har jag suttit och skrivit på nätterna; det är då det är superlugnt här hemma. Hundarna sover, ingen telefon som ringer och ingen familjemedlem som avbryter en i tankarna. Jag tar gärna sömnbristen, eftersom det nästan är lättare att skriva på nätterna.

Det visade sig att av de 8 valparna i vår S-kull var hälften blandraser. Fast varken jag eller Ewa (Peppris matte) vet hur det har gått till. Vi kommer nog aldrig att få veta heller. Den dag Ewa säger att P måste ha varit på dagis (och en av de dagar då hon fortfarande hade kunnat bli parad), så säger hunddagiset att Peppris inte var där. Så vi fattar inte. Det var ett väldans besvär med det hela i alla fall och jag fick ont både i magen och huvudet av det. Så nästa gång vi parar en fodertik ska hon bo hos oss hela löpperioden, för att inte riskera någonting!

Men en kul sak med S-kullen var att min syster förälskade sig i de två små (renrasiga) tikarna. Hon tog med sig Shelby hem. Och det är en helt fantastisk tik, så lik sin mor i sitt självklara sätt.

Planerar i alla fall för nya valpkullar. Queenie kommer snart att löpa och eftersom Electra gick tom så funderar vi på att para Q istället. Vi får se hur det blir.

Träffade Rolls-Royce ”Ruff” idag. Bild kommer på honom bara jag fixar över dem till datorn och sen till hemsidan. Han är lik både Rioma och Rover i typen.

Tänker inte kommentera vädret mer än att vårt barnläger vecka 29 fick ett lyckat väder samt att det var jättehärligt väder på vår bröllopsdag. Vi bodde då på Åsele Värdshus och tog en promenad i sommarkläder kring nio på kvällen. Inga insekter och varmt i luften! Så för min del känns det ganska ok trots regnandet. Dock regnade det när jag fick mitt överraskningsparty med tillhörande aktiviteter. Fast jag tror att min kusin och min storasyster hade tänkt till eftersom den första aktiviteten var att spela ett bilspel inomhus (en bana tog över 11 minuter för mig…) . Sen fick jag sparka fotboll (inget regn!) och sen fick jag svetsa inomhus (det var roligt!). När jag sen skulle köra agilitybanan själv så blev jag blöt. Fast jag fick faktiskt 8 rätt på Stryktipset som de lämnade in åt mig! Inte illa för en som är totalt ointresserad av fotboll! Min kusins fotbollsintresserade man hade bara 7 rätt…

Fåren blir i alla fall rena och fina av vattenfallet uppifrån! Och mamma tjatar inte om att jag ska vattna grönsakerna. Så inget ont som inte har något gott med sig . Och jag har dessutom kommit på ett motto helt själv: Var glad i onödan! Hundar är ju faktiskt det. Glada i onödan alltså. Det tycker jag att vi människor kan ta efter. Så tills nästa gång: Gör som en hund – var glad i onödan!

Vissa kullar man har passerar liksom lite obemärkt förbi, och man kan knappt erinra sig något om valparna efter ett tag. Vissa kullar fastnar bättre och man kommer till och med ihåg individerna. Sen har vi de dramatiska kullarna, de som det är så mycket runt omkring så att man nästan skulle kunna skriva en bok om dem. Vår senaste kull, S-kullen, hör verkligen till de sistnämnda. Aldrig tidigare har det varit så mycket stök och bök och oro kring en kull som denna. Först gick Peppris (Pognos Lancia) över tiden så pass att jag ringde och konsulterade veterinärstation i Övik. Sen väntade vi nästan ett dygn, med förvärkar hela tiden, innan valparna började komma ut (lördag 7 mars). Första dygnet gick de ner i vikt, vilket inte är bra. På måndagen hittade vi två tikvalpar kalla och nästan livlösa. På ett mirakulöst sätt fick vi liv i dem, även om jag trodde att den ”pyttelilla” valpen var ute ur leken. Men båda överlevde. Dagen efter (tisdag) hittade jag en av brorsorna död. Fattade aldrig varför. Hela tiden fick jag stödmata dem tre ggr per dag – ändå gick de knappt upp i vikt. Peppris hade för dåligt juver helt enkelt (förra gången gick det bra). Vid varje stödmatning med en lite enklare variant av Björks blandning, fick de mjölken i luftvägarna. Fruktansvärt obehagligt! Det var mer än en kväll jag bad till Gud att de skulle överleva allihop. Har aldrig varit så bekymrad över en valpkull någonsin.

Nåväl, valparna blev äldre och vid 2,5 veckas ålder – tidigare än någon annan kull – började jag ge dem smakportioner köttfärs samt mjölkblandningen på fat. Då gick det bättre. Men det var längesen jag hade en så lättavvänd kull, de åt och åt! Hungriga som vargar! Vid det här laget började jag inse att kullen inte heller liknade tidigare kullar. Två stycken valpar var svarta som synden (!), två valpar var kraftigt viltfärgade, två stycken var oerhört små, nästan dvärgväxta (de två tikar som höll på att dö). Utifrån valparnas utseende så kunde man tro att Peppris varit ute och slarvat med en svart schnauzer, en ps dvärgschnauzer, en schillerstövare (eller liknande) förutom det möte hon hade med Nathan. Jag frågade Ewa men hon fattade inte heller nåt. Senare under valparnas utveckling hade Ewa och jag ett riktigt detektivsamtal med varann, där vi gick igenom allt hon och Peppris (ffa vilka hundar Peppris träffat) gjort under Peppris löpperiod. Vi konstaterade att P i stort sett bara träffat kastrerade hanar och tikar. Den ende fertile hanen hon träffat var en Wheaten Terrier – men han fattar ingenting av löptikar. Dessutom har S-kullen inga som helst likheter med en Wheaten. Så tillslut var vi tvungna att konstatera att hon inte slarvat alls. Hon hade bara parat sig med Nathan. Men nog är det konstigt att två är svarta och två är så kraftigt viltfärgade att de nästan är bruna på huvudet. Den här kullen ska jag noga följa upp!

Idag konstaterade jag också att barnen verkligen har blivit mycket större och att helt plötsligt har en massa tid frigjorts som tidigare gick åt till dem. Har levererat två valpar idag (varje leverans tar nästan 2 timmar), men ändå hunnit med både valpfotografering, lunch till 9 personer, middag med helstekt kött i ugnen (hann förbereda köttet innan valpleverans nr 2!) till 10 personer samt att trimma Peppris helt och hållet. Dessutom har jag ringt en valpspekulant, gått en hundpromenad, druckit en kopp te och skrivit det här! Jag klev faktiskt inte ens upp förrän kl 9!

Våra valpar har alltid fått vara ute mycket, även om vi haft vintervalpar. Valpar under barmarksperioden har fått vara ute så mycket vädret har tillåtit, ofta från morgon till kväll. Ingen kull har dock haft det så bra som denna. De får gå fritt mellan valphagen och hundhägnet och umgås obekymrat med 4 vuxna tikar i varierande ålder. Dessutom är det en strid ström av människor här och valparna har till och med kollat in fåren.

Håller på att dra igång min kursverksamhet igen. Planerar just nu för ”helgläger”, intensivkurser i Naturligt Hundägarskap och Vardagslydnad, de två sista helgerna i maj och därefter sista helgen i varje månad under hela barmarksperioden fram till och med oktober. Jag har ju faktiskt en egen lokal i min pappas byggnad som vi övertog. Se min hemsida www.hund.nu för mer information.

Skulle egentligen vilja skriva ner mer tankar om hundar jag har just nu, men jag är faktiskt trött för en gångs skull (sen jag slutade äta kolhydrater är jag nästan aldrig trött!) efter den intensiva dagen idag. Imorgon har jag ytterligare två valpleveranser, så jag behöver nog lite sömn.

Det finns ju en del att läsa på http://hundskola.wordpress.com om mina tankar och idéer.

Tills nästa gång, lev livet som en hund – ta ingenting personligt!

Vi fick valpar lördagen den 7 mars, precis på dagen ett år efter R-kullen.

Sen höll vi på att förlora en valp, nästan två, på måndagen efter att de fötts. Lilla Grå-vit och lilla Grön-vit låg på sidan om resten av gruppen och var ganska kalla. De levde, men de var lite väl kalla. En valp kan bli kall om den får för lite mat och när den blir kall kan man inte mata den. Så fokus nummer ett är att få upp kroppsvärmen, för att man ska kunna ge den mat. Så jag, Benny och Sebastian hjälptes åt att värma dem med hjälp av hetvatten i glasflaskor och kroppsvärme. Vi fick lilla Grå-vit att bli lite varmare och då åt hon lite grann alldeles själv. Vi bedömde att hon skulle klara sig. Värre var det med Grön-vit. Hon var fortfarande kall och blev mer och mer livlös. Lite mat petade jag i henne, så att hon i alla fall inte skulle svälta ihjäl. Benny gjorde lite healing på henne när han bar henne och jag bad för henne. När jag var tvungen att åka iväg vid 14-tiden bedömde jag henne som definitivt döende. Trodde att det bara var någon timme kvar. Tänkte lägga henne i en slags värme-kuvös, men det gillades inte av mamma Peppris som ville ha henne hos sig. Hon kunde ju lika gärna dö hos Peppris som i nån slags kuvös, tänkte jag och lät henne ligga hos sin mamma. Benny gick in och såg att Pepps nästan la sig ovanpå lilla Grön-vit. Sen lät han dem vara, också han inställd på att så småningom ta rätt på en död valp.

Två timmar senare kom jag hem igen och vad får jag se om inte en levande, sprattlande valp med grön-vitt garn runt halsen! Gav henne mjölkblandning ur nappflaska som hon åt alldeles själv. Det var precis som att det aldrig hänt nåt! Ett sant mirakel, från döende valp till livs levande på två timmar! I skrivande stund äter hon precis som de andra, men hon är väldigt mycket mindre. Tyvärr har Peppris för få spenar för att klara hela kullen alldeles själv, så jag stödmatar för fullt. Har till och med börjat med köttfärs en vecka tidigare än jag brukar, eftersom det inte riktigt funkar fullt ut med Peppris amning. (Det heter att tiken ger di, dias eller ammar och det heter att valparna får di, diar eller ammas! Ser ofta felanvändning av dessa uttryck.)

Min pappa använde ofta uttrycket ”födslar och dödslar”. Lördagen när valparna föddes kunde det inte vara mer sant. Vår grannes sonson, 14 år, blev den lördagen överkörd av skotern bakom när han ramlade av den skoter han satt på – och dog! Det är så tragiskt. Jag har känt pojkens pappa och mamma sen jag var tonåring! Jag och mamma gick ner till grannen på måndagkvällen med en bukett tulpaner; det är ju det minsta vi kan göra. Vi satt och pratade i nästan 2 timmar. Pojkens storasyster, nånstans runt 20 år, befinner sig i USA, men kom hem p.g.a detta. Tisdagen innan hade pojkens pappa och farmor (vår granne) beställt biljetter till sig och pojken för en resa till storasyster i maj. 4 dagar senare dör han…

Helt ofattbart alltihop! Pojkens ena faster var bästis med min lillasyster under många år, så hon ringde till lillsyrran i Japan för att berätta det. Två unga killar från Trehörningsjö var med på skoterfärden, den ena killen körde skotern pojken åkte på och den andra killen körde över honom… Det är så sorgligt för dessa grabbar också; tänk själv att resten av livet leva med att ha orsakat en kompis död. Fy sjutton!

Tisdag morgon efter valpningen hittade jag dessutom en av hanvalparna död i valplådan. Hade tittat till dem 7,5 timme tidigare och då var det inget fel på honom. Vet fortfarande inte varför han dog. Lite lustigt att jag på måndag em trodde att vi hade 4+4 valpar, medan det i själva verket på tisdag morgon handlade om 3+5 valpar.

Vi har i alla fall enats om ett namn på den tik vi behåller på foder, Shelby får hon heta. Det finns otroligt många bilnamn på S, så det är en rolig bokstav att välja namn från.

Har skapat en Hundskole-blogg på WordPress.com, där jag skriver om mina åsikter inom ämnet hund. Skriver samtidigt på mina hundböcker. Det blir en bok med mina åsikter om hund, en bok om naturlig vardagslydnad samt en rasbok om mitt hjärtas ras, schnauzer. Kanske någon bok till också, har lite idéer. Planerar också att publicera små videoklipp med träningstips, behöver bara införskaffa en videokamera först. Till sommaren är planerna att fixa till lokalen vi har, så att jag kan börja hålla kurser igen. Ser fram emot det! Hundskolan har adressen http://hundskola.wordpress.com.

I övrigt planerar jag som bäst för utställningar i sommar. Piteå i maj, dubbelutställning i Vännäs i juni, kanske Alfta i juli, och Sundsvall i oktober. Får se om jag får till några fler. Här är det alltid ganska hektiskt under sommaren, med alla sommargäster och allt, så det är alltid svårt att få ihop utställningssäsongen med resten av mitt liv. Dessutom har jag inte möjlighet att åka iväg alltför långt.

Den 1 juli firar förresten jag och Benny 20-årig bröllopsdag! Vi har varit tillsammans i 24 år nu i april. Tycker faktiskt att det är ganska länge… Eventuellt åker vi till ett fjällhotell, som ligger i närheten av Klövsjö fäbodar, i september. Våra får kommer ju från Klövsjö, så det skulle verkligen vara roligt att fara dit. Men vi åker nog bort och övernattar den 1 juli, vi har bara inte bestämt var ännu. Lite speciellt känns det allt.

En glad nyhet till sist: Trehörningsjöskolan får vara kvar i oförändrad form, åtminstone ett år till. Det finns ett medborgarförslag lagt om skolan som kommunen måste titta på innan några beslut kan tas, och därför skjuts frågan upp ett år. Men vi måste ändå kämpa under denna årsfrist för att skolan ska få vara kvar även i fortsättningen.

Jag hoppas att jag får se så många som möjligt på min 40-årsdag den 5 juni! Presenter är inte nödvändiga, bara kom och umgås med oss denna dag!

Jag hoppas också att årets kennelträff blir en stor tillställning, med många anmälda hundar på dubbelutställningen i Vännäs och grillkväll med umgänge på lördagkväll! Anmäl din hund till utställningarna och kom på kennelträffen! Mer info finns på hemsidan när du bläddrar ner lite på första ramsidan!

Med hopp om att vi syns i sommar!

Våra hundar har blivit beroende! Hundhägnet som vi gjorde klart tidigt i höstas har blivit en sån hit att de blivit beroende av det. De vill t.o.m vara ute länge fastän det är ca 20 minusgrader ute. Men de har faktiskt blivit beroende av det. Titt som tätt tigger de ut sig och sen är det jaktlekar med inslag av att stå och skälla på varandra som gäller. Sen tigger de in sig efter en stund (några timmar om det är bra väder) och lägger sig och sover. Emellanåt kastar vi ut matrester i småbitar i hägnet så att de får leta lite godis och använda näsan. Det är omåttligt populärt! De får alltså både motion och naturligt födosök i hägnet. Och sover väldigt gott däremellan. Ibland tar de en stunds dragkamp på kvällskvisten, en i varje ände av t.ex ett gosedjur och en på mitten, en lek som också verkar vara väldigt skojig. Alla dessa lekar, springandet och födosöket är goda exempel på naturlig BERIKNING.

Nu kommer vi dock till det intressanta: Jag har återupptagit löpningsträningen nu när Sonetti blivit tillräckligt stor för att följa med (har tvingats ta uppehåll i löpningen för varje valp vi haft, eftersom valpen annars står och skriker hemmavid för att den inte fått följa med) och då sett ett intressant fenomen. Den dag vi varit ute och sprungit är de i gasen hela dagen! Full fart hela dagen, ofta vill de t.o.m ut i hägnet direkt vi kommit hem. Kort sagt så är de mer stressade de dagar de fått mer STYRD AKTIVITET!

En annan intressant iakttagelse är att Queenie, som ju är den som får mest AKTIVERING (genom freestyleträningen med Jeanette) av dem alla tre, är den som uppvisar mest stressbeteenden! Hon är definitivt den mest rastlösa av dem och den som snabbast reser sig om nåt kan vara på gång. Dessutom sover hon oftast inte lika djupt som de andra två.

Av detta i kombination med andra iakttagelser under många år, drar jag slutsatsen att hundar mår bra av berikning, men många blir stressade av olika typer av styrda aktiviteter. Vi hundägare borde alltså rikta in oss på naturlig berikning istället för aktivering om vi vill att hunden ska må bra. Om man tränar hunden i nån aktivitet med ett mål i sikte – under förutsättning att båda tycker att det är roligt och att aktiviteten inte går emot hundens natur alltför mycket – så är det naturligtvis inte fel att hålla på. Men det är alltså viktigare och mindre stressframkallande med berikning än med aktivering.

Utöver att fundera på och studera saker som ovan, har det varit ganska fullt upp med julfirande och lite extra middagsgäster här och där. En intressant helg hade vi lucia-helgen, då vi var utan ström i sammanlagt 68 timmar. Som tur var blev det inte så jättekallt under den helgen, men det snöade nåt fruktansvärt. Vår 24 år gamla tall har sorgligt nog bara en av fyra toppar kvar… Vi eldade i bastun med öppen dörr och i vår vedspis för att hålla värmen, Vatten har vi alltid redo i en 20-liters dunk i klädkammaren, så vi överlevde på den fronten. Men på söndagen ville jag tvätta håret och hur löser man det med begränsat med vatten? Jo, man hämtar snö, snö och mera snö och smälter på vedspisen. Ni anar inte hur lång tid det kan ta bara för att tvätta lite hår. Jag tror att jag höll på i uppemot 3 timmar med denna aktivitet!

Vi har parat Peppris! Eller om jag ska vara korrekt, matte Ewa har sett till att Peppris blev parad . Det blev till sist ”grannens hund”, nämligen pappan till vår N-kull SUCh Asgard Nathan Hale. Jag tror att det blir väldigt bra valpar, vi är ju väldigt nöjda med N-kullen. Denna gång är vi inne på S-kullen, även om jag inte tror att det blir nån SAAB denna gång. Det finns vackrare namn på S!

Victor har blivit en av 400 femteklassare i Sverige som har gått vidare i uttagningen till ”Sveriges smartaste barn”, ett program på TV3 längre fram i vår! Vi skjutsar honom till uttagningen i Luleå den 1 februari, där ca 80 femteklassare kommer att befinna sig. Så det blir mycket dötid i väntan på alla delmoment och sen bara hem igen, så att 11-åringen hinner sova innan skolan nästa dag. Det tar ju i alla fall minst 4 timmar enkel resa till Luleå. Men jag erkänner att vi är stolta föräldrar!

Med två hundar som klänger på varandra bredvid mig i soffan och där den äldre Queenie slickar den yngre Sonetti, avslutar jag för denna gång. Tills nästa gång kanske du ska tänka dig för innan du gör som en schnauzer och slickar på någon yngre, bara för att ni gillar varann…

Ser verkligen fram emot julen. Det gör jag varje år. Den som läst min blogg ett tag vet att jag pyntar ganska mycket till jul. Dessutom spelar jag julsånger dagligen i stort sett hela december. Måste ha julsånger när jag julstädar annars blir det liksom inte lika motiverande att städa. Jag har ju räknat ut att jag har 10 ”rum”, ett kök och två badrum att städa (blev faktiskt lite matt vid den tanken). När man säger det på det viset, känns det som att vi bor i nån slags herrgård eller nåt. Nu har vi ju 10 rum, två hallar, ett hundrum, en tvättstuga, två badrum och ett kök, så lite stort är det ju. Känner mig alltid lika nöjd när jag städat köket och badrummen, eftersom jag spar dem till sist.

Jag tror att jag alltid skriver om städning i mina rapporter från Åbacken. Men så blir ju städning en stor del av livet med 4 får som matas med hö som fastnar på kläder och skor, 3 hundar, som bara älskar att bita sönder saker, helst hårdplast, kartong och träpinnar, 5 – 6 barn o ungdomar, varav några är lite slarviga och lite för bra på att dra fram saker, 2 vuxna, varav en försöker hålla lite mer ordning (gissa vem!?) än den andra, 1 mormor som tittar in nästan varje dag och öppnar sin post hos oss och ibland äter middag, 1 svåger som kommer en eller flera dagar i veckan samt diverse gäster. Min svärmor tyckte att jag och Benny var väldigt gästfria (hon lät nästan en smula avundsjuk…).

Har trimmat Sonetti och sedan klippt bort all underull, eftersom hon hade sån ull som annars är svår att få bort. Tar det lite som ett experiment. Nu är hon i alla fall nästan naken och har därför ett leopardfläckigt hundtäcke med ett bling-bling-spänne på ryggen, köpt billigt på Rusta och därefter en aning omsytt för att passa en schnauzertik. Hon är så söt med sitt täcke, men hon är rolig när vi är ute och går. Då kittlas det antagligen på ryggen, för hon kan liksom inte gå utan hon struttar hela tiden med bakbenen. Ibland drar hon in baken och lyfter liksom bakbenen lite för högt så att hela bakdelen svänger fram och tillbaka. Det är svårt att beskriva, men jag skrattar högt åt henne där jag går i min ensamhet på grusvägarna i Lemesjö. Ska be barnen ta en promenad med henne så att de också får se. Det ser så vansinnigt roligt ut!

Nu har hundarna fått tillbaka sitt hundhägn igen. De älskar det! Det är bara Sonetti som nu tycker att det plötsligt blivit kallt ute, så hon vill inte vara ute länge. Men de får godissök nästan varje dag och springer som galningar där ute, så det är verkligen berikning i allra högsta grad. De är så trötta på kvällarna och sover gärna också hela förmiddagarna nu.

Fåren har flyttat ihop. Jesus har nu ett harem, fast även om han var omåttligt intresserad av dem när han kom in till dem har jag inte sett något bevis på att han betäckt dem. Vi får bara leva på hoppet att vi får lamm till våren. De har det i alla fall jättemysigt i sitt lilla hus och jag är rätt stolt över höhäcken jag fixade helt på egen hand. Fast sen fick jag ont i ett senfäste i höger underarm av allt spikande och sågande, så jag fixar inte riktigt att karda all ull som jag har i papperspåsar i bastun (d.v.s i ett svalt rum). Benny ska bygga nån slags kardbänk så att det blir lättare. Vill nämligen filta lite i ull nästa pysselkväll här i byns bygdegård.

Vi var på dop i lördags. Barnens näst, näst äldsta kusin (Bennys brorsbarn) Jonatan 20 år blev nämligen pappa till en liten kille, Leon, i somras. En månad tidigare hade Bennys yngsta lillebror blivit pappa till Michelle, mina svärföräldrars 14:e (!!!) barnbarn. Så Bennys föräldrar är alltså vid fyllda 67 resp. 65, farfar och farmor till 14 stycken människor samt gammelfarfar och –farmor till en liten människa. Thorbjörn, svågern nämnd ovan och Jonatans pappa, blev farfar 45 år gammal… Jag tycker att det är döcoolt!

Hur går det då med maten, undrar kanske den som läste förra inlägget. Jo det går bra! Har konstaterat att jag i princip är allergisk mot kolhydrater, överkänslig mot glutamat och säkerligen känslig för en del andra tillsatser också. Kan i stort sett bara äta ”ren” mat, men jag äter helt och hållet en LCHF-kost (LowCarbHighFat), eftersom det har visat sig att mycket fett är det jag mår bäst av. Korv kan jag inte äta och väldigt många charkprodukter innehåller socker eller stärkelsesirap (!) och det reagerar jag på. Reaktionerna är lite olika, det kan vara sår på kinderna, hetta i ansiktet, eksem vid näsbenet under ögonen, ömma knölar på hakan etc. Men de kommer när jag ätit någon form av kolhydrat och det varar ofta i flera dagar upp till en vecka eller så, så det är liksom inget man utsätter sig för i onödan. Testar mig dock fortfarande fram, men jag tål faktiskt både ost och nötter! Det var alltså brödet under osten jag inte tålde och sockret i samband med nötgodis o dyl. Dessutom har min mage aldrig nånsin förut varit såhär lugn och fin. Och platt.

Men jag oroar mig lite för julbordet vi ska fara och äta på söndag. Inga charkvaror törs jag äta, revbensspjällen kan vara kryddade med glutamat (smakförstärkare), inlagd sill är full med socker (har provat och tålde inte), det är socker i traditionellt gravad lax och så vidare. Det får nog bli ägg och ost och grädde det julbordet. Hoppas hinna testa om jag kan äta frön och kakao innan julbordet, så kanske det blir lite roligare. Det är i alla fall folk vi känner där eftersom det är Barncancerföreningen Norra som ordnar, så sällskapet blir trevligt.

Och jag måste erkänna att jag äter kyckling och tyvärr inte ekologisk sådan. Det blev så krångligt att inte äta kyckling, särskilt när man äter ute. Det går ju inte att få tag på eko-kyckling! Om jag får bestämma så skaffar vi egna höns till sommaren…

Just nu ligger mycket av mitt fokus på maten, eftersom jag håller på att ställa om mig från ett liv som vegetarian/halvvegetarian till ett köttätarliv. Vi var på ett föredrag med Annika Dahlqvist, ”Fettdoktorn”, i Tre-sjö häromkvällen så Benny är med på noterna också. Jag hoppas att vi snart prioriterar att köpa den där extra frysen vi har pratat om, så att vi kan börja köpa kött från gårdsbutiker här runtomkring. Och så vill jag ha en egen rök, så att det är nån mening med att fara ut och fiska. Älskar nämligen rökt mat, men det finns så förtvivlat mycket rökaromer i det man köper och det är verkligen inte bra. Har nämligen också fått med mig min käre make på ett föredrag med Mats-Eric Nilsson, författare till böckerna ”Den Hemlige Kocken” och ”Äkta Vara” som bör läsas av ALLA. Vi konsumenter måste nämligen börja ställa krav på den mat vi köper, annars kommer livsmedelsindustrin långsamt att förgifta oss. Jag har själv mailat en hel del företag om bl.a glutamat i deras produkter och jag kommer att fortsätta med fler företag. Det ger nämligen effekt, bl.a håller Findus och Santa Maria på att plocka bort glutamat (heter ofta smakförstärkare eller E621) från sina produkter. Så upp till kamp för bättre mat!

Har också funderat på om inte många hundar får på tok för lite fett. Jag har ju själv sett att fettet har påverkat mig positivt, och eftersom hundar är ännu mera rovdjur än vi borde de ju också ha ganska mycket fett i maten. Tänkte då på att Robur som de nu alltid får p.g.a lättja (Tre-sjömacken säljer den maten), innehåller ganska mycket fett och ganska mycket protein i det vanliga basfodret. Våra hundar håller vikten, utom under skendräktighet. Men det är kanske helt enkelt för mycket stärkelse, för lite protein och för lite fett i mycket hundmat som även ger feta hundar och hundar med allehanda åkommor? Att även hundar klarar av stärkelse olika bra, och de som inte klarar stärkelse oftare blir sjuka? Skulle vara intressant att se vad hundar blir tjocka av (lightfoder?) och vilken mat vissa hundar och vissa raser får, de som ofta blir sjuka. Kanske skulle man ha som allmän rekommendation att tillsätta mer fett i form av rent ister till hundar som älskar mat och gärna överäter? För mätt av fett blir man definitivt! Men det handlar om att äta naturligt fett från djurriket, det fett människan och hunden har ätit i flera miljoner år, inte onaturliga oljor (även om kall olivolja och rapsolja är ganska ok). Då mår man bättre!

Som vanligt ett långt inlägg. Har tre tungt sovande hundar runt om mig. Tyngst sover nog Knäpphjärnan Sonetti – som snart är en ganska mogen dam. Det är med hundarna precis som med barnen – de blir bättre sen!

Tills nästa gång; lev livet som en schnauzer – var inte fettskrämd!

Det är verkligen länge sen jag bloggade. Har haft fullt upp med fåren, hundarna och som vanligt barnen.

Först byggde jag och Sebastian hundhägnet på ca 600 kvm. Sen har vi ordnat för fåren på många sätt och vis. Vi har byggt provisoriska hagar, rivit upp dem, flyttat på dem osv. Därefter har vi byggt riktiga fårhagar med riktiga stolpar. Det är nämligen lite grann att tänka på när det gäller höstbete och vårbete för parasiternas skull. Det område fåren har betat på hösten får de inte beta på våren, då kan de få parasiter i onödan. Så det har varit mycket tankearbete med att klura ut hur vi ska ha betet till våren. För att inte tala om tankearbetet om hur vi ska ordna det för lammen vi har tänkt ha. (Vi har byggt och ordnat med mer än detta, men det är så mycket så det orkar jag inte räkna upp!) (För den som undrar: Sebastian har tagit ett sabbatsår från gymnasiet, till stor del beroende på att han missade 2 år av sitt liv och av skolan eftersom han var så sjuk av cancerbehandlingen. Vi får se vad som blir nästa läsår.)

Det är i alla fall roligt med fåren! Jag gillar dem helskarpt och ser fram emot att få föda upp små Klövsjölamm. Jag ser till och med fram emot att äta upp dem!!! Jo, du läste rätt – jag tänker äta dem!!!

Tisdagen den 14 oktober åt jag kött för första gången på drygt 16 år! Jag har upptäckt att det är andra livsmedel än kött jag inte tål, däribland ost i alla former, nötter, kärnor, snacks och kakao. Misstänker att jag ska vara försiktig med kolhydrater också. Har därför konstaterat att det är svårt att ens vara halvvegetarian om man inte kan äta ost och nötter. Så nu har jag bestämt mig för att äta kött igen. Efter alltså 16 år utan kött! För tillfället testar jag med att låta bli kolhydraterna helt och äta massor av naturligt fett, så kallad LCHF-kost. Vi får se om det har nån effekt på min dåligt fungerande lever. Jag misstänker att jag har PCO, en åkomma som blir bättre av att man låter bli kolhydraterna. Som sagt, experimentet är inte över än utan jag får se vad som händer.

Men jag kommer att vara kräsen när det gäller att äta döda djur; inga charkvaror (min lever klarar inte transfettet) och så långt det är möjligt kött från djur som haft det bra. Kyckling går alltså fetbort för min del. Svenska grisar kan jag äta, men de danska grisarnas död vill jag inte ha på mitt samvete (suggorna lever fastbundna hela sitt liv!). För mig finns det helt klart en andlig och miljömässig dimension kring köttätande kontra icke köttätande, men den biten har jag benat ut med mig själv efter mycket tänkande. Det avgörande var när Jesus (baggen) stod och åt ogräs och jag tänkte ”Det där skulle inte jag ha ätit – men Jesus kan jag ju faktiskt äta!” Om djuren haft det ganska ok känns det mer andligt och miljömässigt (mindre resursslöseri) att äta dem än att importera en massa konstig mat som krävs för att man inte ska få näringsbrist som vegetarian. Och ja, jag kommer att äta våra kompisar fåren. Återanvändning och minimalt resursslöseri, jag kommer att äta dem med kärlek. Så ni märker, jag kan numera tänka mig att döda djur!

Just nu funderar jag mycket kring mat och tycker att mat får kosta både tid och pengar. Vi funderar till och med på att skaffa egna höns bara för att vi ska kunna äta bättre mat. Då har vi dessutom gödsel gratis till alla grönsaker vi tänker odla. Vi har inte bestämt än om vi ska ha höns eller inte, men vi tänker i alla fall försöka äta så naturlig mat som möjligt.

Men nog om kött och får. Hundarna: Vi var till Sundsvall 11 oktober jag och Jeanette tillsammans med Electra, Queenie och Sonetti. Det gick ganska bra, 1:or på alla tre och Queenie fick sitt första ck. En finsk tik tog certet och BIR blev som vanligt Veronicas Penny (Velvet Dandy’s Dot Com). Jeanette och Queenie blev nedbjuden till Ewa och Peppris till Stora Stockholm, så vi skickar iväg henne dit. Bara hon och Queenie alltså.

Queenie har förresten blivit en mycket busig dam. Hon leker med bollar ensam och hoppar upp i ens knä helt oförberett närhelst hon får chansen. Hon skäller uppfordrande på mig när jag ska gå ut med dem och hoppar och studsar. Allt sen Jeanette började hålla på med henne. Man kan inte tro att det är samma timida tös som föddes här för 1,5 år sen. Det är bara att konstatera att vissa inte blir lugnare med tiden utan busigare. Men det får hon gärna bli, det är bara roligt!

Beckie-Boo (vår Rebecka) slutade med tutte för en dryg vecka sen! Så nu har hon fått hål i öronen, i lördags. Hon är inte lite mallig för att hon har klarat det, så tutt-beroende som hon varit! (För dig som läser detta och bor i nedre halvan av Sverige så är alltså tutte och tröstnapp samma sak!) Men hon hittar fortfarande på dumheter, så sent som häromdagen hade hon gömt tvålen på sitt rum. Och hon har alldeles nyligen målat med nagellack på tapeten i sitt rum! Drar fram saker gör hon hela tiden; skulle jag städa undan så att det alltid var bortplockat skulle jag inte hinna göra nåt annat. Och jag vill att mitt liv ska bestå av nåt annat än städning. Det är väl nog att jag knappt har hunnit blogga eller skriva på min hundbok den senaste tiden.

Idag kom första snön! Sonetti tog sig in till tackorna (Alia-Alma, Loka och Milka) och skrämde dem att springa runt, runt. Jag var duktigt arg på henne kan jag säga! Kastade vatten och även vattenhinken på henne så att hon skulle bli rädd för att gå in dit igen. Vi får se om det hade nån effekt. Sonetti har ju upprepade gånger varit in till Jesus i hans gamla hage och försökt leka med honom, så hon tycker väl att det är samma med tackorna. Hon vet ju inte att de är mycket räddare än Jesus. Han är så cool så hon lyckas inte jaga upp honom, utan han försöker bara stånga henne när hon är för närgången. Om hon inte är för nära så verkar han uppskatta sällskapet av hundar. (Jag tror förresten inte att det går att hitta keligare bagge än Jesus! Han är så himla rar!)

Tills nästa gång; glöm aldrig att din schnauzer är ett djur! Får och hundar har större likheter med varandra än människor och hundar! Så förmänskliga inte din hund – fördjurliga istället dig själv!

Jag har badat fyra gånger i sommar. En dag blev jag helt enkelt alldeles för svettig efter att fullt påklädd i sommarvärmen ha knatat runt i brännässelsnåren och plockat tistlar. Det är liksom ingen hit med bikini därinne i nässelsnåren… Så jag gick ner till stranden och tog ett dopp. Passade på att plocka bort lite vass som stod och spretade utanför ruggen. Om man klipper eller skär av vass en bit under vattenytan 3 – 4 år i rad så orkar den sen inte mer. Det är vad jag har gjort sedan 2003, så nu ser det väldigt snyggt och prydligt ut i vattnet. Badplatsen i byn står på vår mark så både jag och mamma känner ett ansvar att sköta om den, även om det egentligen är Bygdegårdsföreningen som ska se till att det görs.

Och på tal om mark – vi ska skaffa får! Jag har fastnat för Klövsjöfår, en allmogeras från Jämtland. Det finns bara 50 tackor i hela Sverige, så vi tänkte liksom hjälpa till att utöka rasen. Det blir lite som hunduppfödningen fast med får. Barnen har fått i uppdrag att samla namn från spelvärlden (dataspel och konsolspel) till våra blivande lamm. Prefixet blir Åbackens. Fast jag måste jobba med tanken att slakta dem (tufft för någon som inte ätit kött på 16 år!) eftersom det kommer att behövas förr eller senare.

Vi har fått tag på 1 tacka (som heter Alia-Alma), 2 tacklamm och 1 bagglamm. Tackorna är svarta och baggen vit. Jag börjar nästan längta efter dem, de känns redan som våra kompisar. Även om det blir mycket jobb så ser jag fram emot det, det verkar så naturnära att ha får.

Fåren kommer att få sin vinterhage bredvid hundgården och hundhägnet, så att hundarna aldrig glömmer bort att vi har får. Hundhägnet ja. Jag jobbar på att försöka få tag på ca 120 meter stängsel och ca 35 stolpar. Det är inte det lättaste i semestertider. Får väl vänta en stund. Fick idén till hundhägnet sedan jag varit på besök hemma hos David och Maria i HUNDutbildningsgruppen. De har jättefina hundhägn till sina Caanan Dogs (kennel Chanco) som inspirerade mig att göra ett jättestort till våra hundar. Det är så stort att de kan springa runt i det och dessutom har de stora stenar att sitta på, ett litet hus att gå in i och klättra upp på, en grävlåda m.m. Kort sagt, de kommer att få lite mer berikning i sina liv. Jag är helt övertygad om att det kommer att underlätta hela vårt hundliv, det kanske t.o.m kan göra så att vi orkar med två valpkullar per år! Hägnet blir ca 200 – 300 kvadratmeter stort.

Vi kommer att få till vår baksida så himla bra, med en liten ”balkongaltan”, ett hundhägn och möjlighet att bygga en separat men tillfällig valphage!

En annan sak jag har gjort ganska mycket den senaste tiden är att röja med röjsågen. Benny köpte en ny röjsåg till mig och jag är så lycklig över den! Det är riktigt roligt att röja runt med sågen, så en kväll slog jag ut 100 kvadratmeter vildvuxen tomt som vi ska göra till gräsmatta.

När alla sommargäster är här blir det lite konstigt med hundarna. Jag kan inte ha en och en lös ute och de andra i hundgården, för då retas den som är lös med dem som är instängda. Skallen ekar så hemskt i byn att både vi och andra blir irriterade på det. Lösa alla tre springer de som galningar, även ut på vägen vilket jag tycker är läskigt. Så det enda som återstår är att alla tre sitter i hundgården under dagen när vi springer ut och in, sommargästerna rör sig över gården och det faktiskt är folk ute på vägen som de måste skälla på. Det är därför jag vill ha ett hundhägn… Vi ska i alla fall på två inofficiella utställningar, en i Nordmaling på lördag och en i Bjurholm nästa söndag, så lite kul blir det i alla fall för hundarna.

Om jag nu framöver inte bloggar så himla mycket beror det på att vi har tusen saker att ordna på gården, framförallt innan fåren kommer: Ett vedhus, ett fårhus längs hela garagebaksidan, vinterhage till fåren, tillfällig hage till fåren för att göra dem hemtama, hundhägnet, brädfodring på mammas hus + nya småfönster, ny gräsmattetomt, röjning lite varstans, ny vedpanna (den vi köpte i höstas var inte bra), golv i befintlig hundgård med mattor och ny soffa, fårhagar, plus en massa annat småfix. Allt detta ska vara gjort innan vintern… Så tystnaden från min sida framöver beror kanske inte på nåt annat än att jag inte hör nåt när jag kör röjsåg!

Så var man då hemma igen, med faktiskt två lugna dagar efter 4 hektiska. Den här helgen har jag inte gjort så mycket mer än trimmat hundar – och de är inte ens färdiga än! Så lat man kan vara ibland…

Det är annat än de fyra dagarna som upptogs av World Dog Show: Först klev jag upp mycket tidigare än jag brukar, dvs kl sex på morgonen. Klockan sju kom Primera och Quattro med husse och respektive mattar. Vi putsade hundar, fikade och åkte ungefär halv elva.

Cirka 8 timmar senare landade vi i Trosa (ja, jag vet att det är ett roligt ställe att bo på, men nu råkar ju Ewa med Peppris, Pognos Lancia, bo där!), handlade, lagade mat (under tiden putsade jag Peppris) och åt en ganska sen god middag. Vi var sex personer och fyra hundar som skulle dela på ett hus på 2 rum och kök. Hundarna kunde dock springa lösa ute på tomten och samsades otroligt bra. Det blev planering av de kommande dagarna, hundpromenad i vackra Trosa och sedan sänggående – på tok för sent! Först vid 23-tiden kom vi i säng och eftersom vi hade svårt för att sluta skratta somnade vi sent. Eller somnade och somnade, Ewa satte igång luftvärmepumpen för att vi inte skulle svettas ihjäl så jag funderade starkt på att slita ut Margoths öronproppar och sätta dem i mina öron. Margoth hade för övrigt innan hon somnade önskat att hon var dvärg, eftersom hennes luftmadrass gick sönder och hon tvingades sova på Peppris Klippan-soffa. Den var inte så lång, om man säger så. Jag sov inte bra den natten.

Upp onsdag morgon kl halv sex, och iväg till Almare Stäket. Vi undrade hur den logistikansvarige hade tänkt när vi efter nästan en halvtimme i bilkön äntligen kom in på området. Det var lite lätt kaos över det hela. Knölig väg in och ännu värre väg ut kan man säga kännetecknar Almare Stäket. Tur att det inte regnade, det tror jag inte hade fungerat eftersom allt förmodligen hade blivit till lervälling då.

Jag hade lämnat tältet hemma och det var både ett bra och dåligt beslut. Det var ömsom varmt, ömsom lite regnigt. Ulf och Ia hade köpt stolar med parasoll som var superbra. Vi träffade karamellen Börje (FINCH FINJV-06 Pognos Navigator) som är så söt och häftig att vi kunde ha ätit upp honom. Träffade också uppfödaren till Sigurd, Q-kullens pappa, Stavros från kennel Mohner.

Träffade en gammal klasskompis som bor ca 2 mil från oss, som har schapendoes. Hon lät lite intresserad av vår ras… Jag måste säga att jag, som varit med sedan 1986, är mäkta imponerad av alla schnauzrar och hur lite tjafs det var mellan hundarna (det vill säga i stort sett ingenting). Det var lite annorlunda förr, med betydligt mera skärmytslingar bland hundarna. Vi har alltså lyckats få denna fantastiska ras såväl snyggare som trevligare mot omgivningen. Dessutom tycker jag att de flesta är mentalt starka och tål otroligt mycket. Jag har så svårt att se att det kan finnas nån bättre ras än schnauzer, kolla in min lista under ’rasen’ så får du se vad jag menar!

Hur som helst, efter den långa utställningsdagen var slut for vi och shoppade stolar med parasoll! Dessutom en ny madrass till Margoth. Vi köpte med oss kinamat och åt hemma hos Ewa. Jag sa hela tiden att jag skulle gå och lägga mig efter middagen. Tror ni att jag kom i säng i tid? Nä, klockan var återigen runt 23 när vi la oss. Det var ju så mycket som skulle fixas och planeras. Innan vi somnade hittade vi på en titel till Ewas nya chefsjobb på Volvo i Eskilstuna. Vi enades om Logistikterapeut.

Klockan kvart i fem klev Margoth upp och duschade, jag strax efter. Vi packade vår sedvanliga matsäck (kaffe, mackor, ägg och skivade tomater) och åkte till S-tälje hamn för att parkera bilen. Vi tog pendeltåget till Älvsjö vilket skulle visa sig vara ett mycket klokt beslut. Ia och Ulf som hade en bil som skulle lämnas till Ias bror, sa att det var hemskt att bila och parkera. Vi var dock där i mycket god tid och det var väldigt skönt. WDS med ca 130 schnauzer peppar & salt var en upplevelse. Ännu större upplevelse blev det att tre av våra fem hundar blev placerade i konkurrensen! Så här efteråt kan jag konstatera att jag ägnade för lite tid åt de nya SKK-prylarna (!), eftersom vi efteråt kom på att deras nya väskvagn med stol är ett fantastiskt bra köp för utställning och annat. Jag borde ha kollat mer. Köpte i alla fall en klövjeväska åt Queenie som hon ska ha när Jeanette åker på Rikslägret för Sveriges Hundungdom. Jag förstår inte varför de som känner mig kallar mig Bag Lady… Bara för att jag har en väska för varje sak och tillfälle!

Efter dagens slut åkte vi tillbaka med pendeltåget, och tillbaka till Trosa. Jag behövde handla lite såna där kvinnosaker, så jag gick sprang in på ICA i Trosa, handlade – och kom ut till bilen med varukorgen på armen! Tror ni att Bag Lady-epitetet blev förstärkt, eller? Hem till Ewa, byta lite kläder och sen ner på stan i Trosa för att titta på veteran-bilar. Våra fyra schnauzrar gjorde succé kan jag säga! Folk tittade och ville prata med dem! På en restaurang reste folk sig så att de höll på att välta bordet när vi gick förbi! Vi drog en pizza och sedan en promenad längs ån i Trosa. Och plötsligt föll Ewa över sin hund, slog det nakna knät och slog sönder huden på tån på två ställen! Hon blev lite vit i ansiktet, så trots hennes vilda protester stannade vi en bil och tvingade henne att åka de ca två kilometrarna hem. Tror ni det blev en tidig kväll?

Fredag morgon klev vi upp en halvtimme tidigare än första dagen, dvs klockan fem. Vis av erfarenhet av köer ville vi ha marginal till utställningen. Dessutom bra platser. Det var oerhört skönt att bara slappa innan vi skulle in i ringen, men vi konstaterade att vi var väldigt trötta. Vi skrattade så att vi grät, bl.a åt Margoths (the Shopping Lady) nyinköpta paraplytält som hon fäste i sin fiskarstol med ryggsäck. Jag kallade hela anordningen för Älgpasset och då kanske ni får en vink om hur det såg ut. Det var bara snusen under läppen som fattades för att hon skulle se ut som en riktig karl på älgpass! Tonen mellan oss sex var överhuvudtaget rå och lätt aggressiv – med ett stort leende på läpparna! Vi kunde faktiskt säga vad som helst till varann och skämta om vad som helst och vi skrattade nästan konstant hela tiden. Så vill du ha roligt – häng med oss på hundutställning!

Ett exempel på vår humor, som jag dessutom tror förgyllde domaren Nils Molins dag:

När domaren kände igenom Primera sa jag till honom att han skulle säga till om han hittade några fästingar.

- Här finns väl inga fästingar! sa han,

- Jo, sa jag.

- Var då?

- I Trosa.

- Men där ska du väl inte ha dem, i trosan, sa domaren och skrattade.

- Nä, inte där, skrattade jag också.

Sen konstaterade vi att det var tur att vi inte bodde i Fittja under de här dagarna…

Minglade lite med andra uppfödare under dessa dagar. Estelle Johansson har jag inte träffat på år och dar, så det var roligt. Gjorde några nya bekantskaper också, bl. a kennel Elestorp, Chevrolets kennel, Kennel Cegali och kennel Scarlight. Det är också häftigt att hålla på med en ras där man faktiskt kan lära känna alla uppfödare av rasen.

Hur det gick på utställningarna skriver jag inte om i bloggen eftersom det finns att läsa på hemsidan, men jag kan säga att jag åkte ner på WDS helt utan förväntningar och kommer hem med 3, nästan 4, placerade hundar (Peppris, Pognos Lancia, fick Excellent på onsdagen och skickades sist ut i konkurrensen) av 5 och en placerad uppfödargrupp (4:a)!

Efter fredagens utställning åkte vi hem, jag, Margoth, Jeanette, Ulf och Ia. Ewa åkte vidare till Västerås och Power Big Meet (Sveriges största bilutställning). Vi hämtade Rebbe på Centralstationen i Uppsala, åt på en sylta i Björklinge och körde hem. Och jag som borde vara helt slut efter flera nätters sömnbrist, kunde nästan inte sova alls! Kände mig inte ens trött!

Klockan ett på natten mot lördagen anlände vi till Lemesjö igen, packade ur bilen och till slut kunde jag lägga mig, kvart i två på natten. Sen vaknar jag halv åtta på lördag morgon och är ganska pigg!

Men nu är jag trött, då klockan i skrivande stund återigen börjar närma sig halv två på natten.

Till sist vill jag bara påminna om en schnauzers livsmotto:

Allt en schnauzer kan göra, det gör den!

Jag har tidigare tyckt att jag haft mycket omkring mig, men jag kan säga att så mycket som det varit sen valparna i R-kullen föddes har det inte varit på många år: Valpar, valpköpare, skilsmässa för min storasyster, en intensiv utredning på Hugo och hans egenheter, väldigt mycket kring båda fostertjejerna, Sonetti, deklaration av tre företag, en fastighet och två personer, semesterresa till Varberg i 10 dagar, besök av min lillasyster helgen efter Valborg, hundutställning i Piteå med tillhörande utställningstrimning av 5 hundar, Vårruset (jag sprang hela vägen, 5 km, trots att jag här hemma är van att stanna med jämna mellanrum för hundarnas skull!) samt en helgkurs om hund är en del av det som hänt på 3 månader. På torsdag skickar jag iväg sista valpen Rivolta och till veckan slutförs Hugos utredning i stort sett med ett sista (?) besök på sjukhuset. Då är det bara två dagars körning till simskolan 4 mil bort, midsommar och sen lugnar det ner sig betydligt. Puh!

Här har vi just nu ett himla hundliv. Electra 2,5 år, Queenie 1 år, Sonetti 5 månader och Rivolta 3 månader. Ett egentligen alltför ungt garde av hundar, men i och med att Rivolta flyttar blir det bättre. Då återställs lugnet – så lugnt man nu kan ha med tre hundar som gillar att springa och kan hoppa runt lite hur som helst.

Queenie går på hundkurs i Trehörningsjö med Jeanette. Båda tycker att det är jätteroligt och Q har blivit mycket busigare och tar för sig mer nu. Att följa med på hundutställning i Piteå var också roligt tyckte alla tre hundarna. De har också följt med mig på hundkurs i Norrmjöle. Så det har varit ganska mycket hund i bil de senaste månaderna. Det är ju inte alltid det fungerar för mig att ta med dem, eftersom jag oftast fraktar något barn till någon avtalad tid som jag måste följa med på. Men nu har det varit mycket hund ett tag. Och mer blir det, eftersom det till helgen blir Årets Hundhelg här på kenneln, med Vännäs-utställning på lördagen och kennelträff på söndagen. Den 1 juli åker vi ner till Världsutställningen, eller World Dog Show som den heter, och ställer ut i 3 dagar. Sen blir det nog ingen mer utställning förrän Sundsvall i oktober.

Jag är nöjd med resultaten från Piteå-utställningarna. Nova fick cert, CACIB och blev BIM (Bäst I Motsatt kön), Malte (P. Quentin) fick ck och blev 3:e bästa hane (från juniorklass!), Primera fick hederspris och vi fick hederspris på uppfödargruppen (2 kombinationer) på SKK Internationell (lördag). Söndag var det SSPK inomhus-utställning och där blev Queenie BIS-R Junior, Sonetti BIS-valp 4 – 6 mån och Electra fick ck och blev 4:e bästa tik. Även denna dag fick vi hp på uppfödargruppen med 3 kombinationer. Dessutom hade vi jättetrevligt tillsammans, med grillkväll på lördagkvällen, hundpromenad och lite fotografering. Laila och Frank bjöd på alkoholfritt bubbel för att fira Novas cert, cacib o BIM. Ska försöka sätta ut lite bilder från denna trevliga hundhelg. Vi siktar nog in på Piteå nästa år igen, det var väldigt kul att fara iväg sådär.

På tal om Årets Hundhelg; nästa år tror jag att vi satsar på en Riktig Hundhelg. Det är dubbelutställning i Vännäs, internationell på lördagen och nationell på söndagen. För att göra det smidigt tror jag att vi helt enkelt lägger en kennelträff på lördagkvällen, med lite grillning och samvaro. Då ordnar vi övernattning till er långväga valpköpare, så kanske t.o.m någon hund gör sin utställningsdebut denna helg! Dessutom fyller jag 40 år i början av juni nästa år, så det är väl lika bra att separera händelserna.

Det händer som sagt mycket här hela tiden. Tråkigt har jag aldrig, även om jag inte tycker att det är något negativt att ha tråkigt. Jag skulle ledigt kunna fylla detta utrymme med hur mycket berättelser om hundarna som helst. Dock nöjer jag mig med att ge er ett boktips och ett länktips, eftersom jag var på hundkurs med Sveriges klokaste hundmänniska, Ingrid Lingmark. Hennes bok heter ”Hundbok för erfarna” och hennes hemsida heter http://www.hundfilosofi.se. Enligt mig är hon en av de få som fattat varför hundar i allmänhet nuförtiden har vissa problem med att möta andra hundar. Det är mycket annat hon har fattat också, men det är mest med hundmöten hon har jobbat. Om du inte får tag på boken på nåt annnat sätt, så beställ den från henne. Den är definitivt värd pengarna!

Tills nästa gång – gör inte som en schnauzervalp och bit dem du håller kär. Använd alltså inte dina tänder på människohud (det gör ont!)!

Från en med många års erfarenhet av valptänder på människohud:

Det verkar som om jag bara hinner blogga varannan månad nuförtiden. Ibland har jag tid sent på kvällen att skriva framför teven, men då är jag oftast för trött. Som vanligt såhär i början på året så har VAB-ningarna (VAB = Vård Av sjukt Barn) avlöst varann. Eller så flänger jag till Övik för nån av tonårstjejernas eller Hugos skull. Just nu är det utvecklingssamtal x 4 samtidigt som jag har blivit väldigt förkyld. Men det går väl över.

Hundskaran förändras ständigt här. Den första mars kommer jag hem med lilla Velvet Dandy’s Felicias Sonett som blir en ny familjemedlem här i huset. ”Sonetti” kommer hon att kallas. Det är festligt att det som är en låt av Mäster Cee (Cornelis Vreeswijk) också är två bilar, Skoda respektive Saab!

Nova kommer snart hit för valpning, vecka 10 är hon beräknad till. Jag hoppas att jag hinner göra om hemsidan till dess. Det är irriterande att jag aldrig hittar någon sammanhängande tid att jobba på. Har i alla fall hunnit fixa en hel massa här hemma till det bättre, så att livet i vardagen underlättas. Det blev naturligtvis ännu bättre sen jag var på IKEA förra veckan…

Queenie fick följa med oss till Djuptjärnsbacken, slalombacken utanför Trehörningsjö, i lördags. Hon träffade en samojedvalp där, så båda hundarna fick välbehövlig miljö- och socialträning. Hon sprang som en tok upp och ner för backen, i alla fall. Då backen ännu inte har öppnat officiellt, kunde vi ha henne lös hela tiden. Utom då vi åt, då fick hon sitta fastbunden för att inte sno parisarna. (För dig sörlänning som inte vet, så är parisare en ganska tjock skiva parisergrill, d.v.s korv ca 10 cm i diameter, i ett hamburgerbröd.) Trots att solen inte sken så var det härligt att vara i backen och åka pulka!

Electra har en tröja på sig numera, en lila t-shirt med vita kanter. Jag klippte bort hennes underull som ett experiment för att se om hennes päls kan bli bättre. Men nu fryser hon så fort det är minusgrader ute. Hon vägrar gå ut på morgnarna, hon kan ligga hur länge som helst. Och då pratar vi om hon som kallades ”Galningen” som liten. Det är ingen som tror oss när vi berättar det…

Detta år har jag faktiskt planerat in hela 4 utställningstillfällen! Först 31 maj och 1 juni i Piteå, därefter Vännäs 14 juni, Världsutställningen i Stockholm 2 och 3 juli och därefter 11 oktober i Sundsvall. Det är till och med 6 utställningar på dessa 4 tillfällen, så utdelningen blir förhoppningsvis bra. Vi siktar in på att anmäla Queenie och kanske även Electra.

Det kommer att bli svårt att få fler cert på Impala, har jag insett. Dels är det svårt att hålla henne i lagom hull, dels har hennes bakparti blivit mycket stelare så hon tar alltför korta steg. Allt sen kastreringen. Vi har bestämt oss för att försöka placera om henne. Det kommer med all säkerhet inte att fungera särskilt bra med Nova, och hon är alltför livlig och stökig med de två andra för att vi ska stå ut med henne. Det är bara tack vare att hon bor hos mamma Märtha som det fungerar. På dagarna, när alla tre är inomhus, kan jag bli tokig på henne. Kastreringen har helt klart gjort henne valpigare. Och nu kommer troligen mamma att jobba ännu mer, vilket gör att Impala måste vara hos oss mera. Vi kommer inte att stå ut med henne i kombination med en valp, en dräktig/digivande tik samt en morrig Electra (som knappt morrar åt Queenie). Hon är så himla påstridig nuförtiden. Vi får sätta ut en annons och hoppas att vi hittar nån som vill ta hand om henne.

Nej, nu har jag inte tid att blogga mer. Vi hörs när valparna anlänt.