kennel Pognos

Varje morgon klockan åtta väcks jag av skrik. Hjärtskärande, förtvivlade skrik från ett stort gäng valpar som – enligt egen uppfattning – håller på att förgås av hunger och längtan efter mamma (som inte ids hoppa ner till dem på morgonen längre). Tre och tre bär jag ut dem, men eftersom jag sitter och väntar tills de står med alla fyra tassarna på golvet innan jag lyfter upp dem så tar utbärningsproceduren en stund. Fyra vändor blir det med tolv valpar att bära ut.

De är ganska olika, kusinerna hos kennel Pognos. Quattros tre barn är lugna och tysta medans hans nio systerbarn är ljudliga och livliga. Lika till utseendet är de inte heller. Quattros barn är stora, kraftiga, välvinklade och har stora öron och långa, raka svansar. Queenies barn är små, normalbyggda, har små öron, böjda svansar och smala, vackra huvuden. Alla tolv är ljuvliga små varelser!

Än har vi inte bestämt vilken som blir Toyota, men vi har i alla fall sorterat ut att välja mellan två av tikarna. Dessutom har vi bestämt oss för att behålla hanvalpen Tipo på halvfoder hos någon lämplig. Uno, Unique och Urquattro har redan fått varsitt hem och flyttar i omgångar inom 1,5 vecka. Det gör att vi har 3 hanar och 3 tikar fortfarande till salu! Leveransklara från 19 augusti.

Fick en rapport från Sonettis nya matte, Elisabeth i Nordmaling. Superlativerna kunde nog inte varit fler, hon är helt enkelt underbar enligt Elisabeth! 20 råttor har hon tagit i sommar, men hon låter bli sorkarna. En sparvunge råkade komma ivägen för råttdödaren Sonetti, men Elisabet tyckte att det fanns så många ändå så det gjorde inget. Dessutom håller Sonetti på att bli rundare, så framöver visar vi nog upp henne i utställningsringarna!

Vår nya altan ovanför valphagen är en riktig höjdare! Det är helt fantastiskt att sitta där och vi har sjöutsikt i både öster och väster! Den blev dyrare än vi tänkt oss från början, men det är värt varenda öre! Det har blivit ett underbart sommarrum! Bara för vår altans skull bör du som valpköpare komma och besöka oss – särskilt när vi har en valpkull som man på behörigt avstånd kan studera hur mycket som helst! Både hundhägnet och valphagen ligger nämligen precis i anslutning till altanen. Jag ska ta foton när det är helt färdigt.

Sen vårt internet blev lagat i slutet av juli så funkar allt surfande mycket bättre än på hela sommaren! Vi inser att det nog varit trasigt länge… Jag ska försöka uppdatera bloggen lite oftare hädanefter.

Tills nästa gång – lev livet som en schnauzer och leta alltid efter kryphål!

Ingela

Ibland är man bara tvungen. Det finns inget annat att göra. Som nu med Plutten. Tyvärr var vi tvungna att avliva honom ändå.

Ingenting konstigt märktes vid alla kontroller av den lille, och när jag vägde honom ca en halvtimme innan den förfärliga upptäckten så syntes allt ganska ok. Han hade då gått upp i vikt och såret var lite varigt men såg hyfsat ut. Så går jag in dit igen – och får till min fasa se att hans ben har spruckit ännu mer! Nu är huden sprucken ca 3/4 av benet i en horisontell spricka. Jag inser snabbt att vi måste avliva honom, ett sådant sår går inte att laga. Han börjar också kännas slö igen, ligger alldeles stilla i min hand. Det är ett ovanligt lätt beslut att låta honom dö; det är så otäckt och han verkar också ha ont. Det ser faktiskt till och med ut som om senorna i benet gått av.

Min gissning av vad som hänt är att han låg i kläm inne i magen, så att blodcirkulationen bröts. När han sen fick igång benen igen så hade ändå det ena benet stasats så mycket att det svällde upp och till slut sprack när huden inte hängde med. Utan blodcirkulation finns ju heller ingen elasticitet i huden. Svullnaden gick inte ner tillräckligt snabbt, varför benet sprack ytterligare utan ordentlig blodcirkulation.

Än en gång har jag lärt mig att det alltid finns en anledning till att en nyfödd valp inte äter. Men om vi inte provat allt hade vi mått betydligt sämre, så veterinärbesöket på fredagen var nog mest för vår egen skull. Utan det hade vi ju för alltid funderat på om vi ändå hade kunnat rädda honom.

Nu har Nissan bara två pojkar och en flicka kvar. Tre valpar. Jag är så glad att jag har parat två tikar samtidigt och nu ser vi fram emot att tjocka Queenie ska nedkomma till veckan eller i början av nästa vecka.

Tills nästa gång – gläd dig även över små saker i livet, till exempel att åtminstone tre valpar lever och växer!

Ingela

Så sitter man där igen, med oron. I och för sig så förlitar jag mig alltid till att allt löser sig till det bästa, att allt egentligen är precis som det ska vara, men det är ändå mer att bekymra sig över när allt inte riktigt fungerar som det ska.

Denna gång är det lille ”Plutten” som vi har att fundera över. Han som föddes sist onsdagen den 16 juni 2010, en normalstor valp. Hans bakben var förlamade och midjan var liksom ihoptryckt. När man petade på hans bakben så dinglade de bara. Vi gnuggade med handduk, vi strök honom över ryggen och Benny satt länge med honom i händerna och healade honom. Bakbenen bara dinglade. Vi la honom hos Nissan, men han sökte inte mat som han borde göra. Vi stoppade till och med in en spene i munnen på honom, något jag annars undviker att göra, men han var liksom inte pigg.

Klockan var vid 22-tiden och jag och min käre man bestämde oss för att låta honom vara, ganska övertygade om att han nog egentligen var döende. Ännu en natt tillbringades dock på två tunna strandmadrasser på varandra, bara ifall att det skulle tillstöta några problem.

Under hela torsdagen tittade vi till den lille, och så småningom hade han börjat röra på det ena benet. Men båda bakbenen var svullna, det ena lite mer än det andra. Han åt fortfarande dåligt, så jag stödmatade lite. Än kändes det dock som att vi lika gärna kunde hitta honom död.

Fredagen kom och ”Plutten” var fortfarande vid liv! Nu började det kännas som att han ändå hade så mycket livskraft att det fanns fog att försöka med allt vi kunde. Veterinären ringdes och på eftermiddagen fick vi en tid för den lille. Det bakben han rörde normalt såg normalt ut, men det andra bakbenet var väldigt svullet. Han luktade dessutom väldigt illa! Småvalpar luktar faktiskt gott, hur konstigt det än kan låta med allt kissande och bajsande. Men Plutten luktade illa, riktigt illa. Sjukdom, helt enkelt.

Det är ett halvt företag att åka iväg med en nyvalpad tik och småvalpar, nästan 6 mil enkel väg. I spöregn blir det ett ännu större projekt. Tur att Nissan är en ganska cool tik, med vana av framförallt att åka sopbil med allt vad det innebär. Inne hos veterinären var hon jättesöt; först försökte hon plocka upp valparna ur den låda vi hade dem i, sen försökte hon tigga tillbaka valparna genom att ”sitta vackert”. Hur gulligt som helst!

Vi fick penicillin till Plutten. Han fick en dos hos veterinären och blev även uppvätskad. När vi kom hem verkade han piggare, men åt fortfarande dåligt. Så fort han fick tag om spenen så somnade han. Återigen stödmatning, även om det inte är särskilt enkelt. Jag lyckas aldrig få dem att inte sätta mjölken i näsan. Väldigt otäckt att lyssna på, men hittills har ingen valp fått några men av det, verkar det som.

Fredag kväll tittar jag till Plutten (han är ju numera mycket mindre än de andra!) och får till min fasa se att det svullna benet har spruckit! Ovanför hasen är det en djup och bred spricka ända in till skelettet! Man såg till och med senorna, hur de rördes. Än en gång fick Benny sätta sig och heala den lille. Än en gång står man där och är förberedd på död, även om det ”bara” gäller en liten valp. Min pappa brukade ofta använda uttrycket ”födslar och dödslar”. Som djuruppfödare tvingas man mer än en gång konstatera att döden ofta finns nära födseln.

Såret är nu lite varigt och Plutten luktar ännu värre. Men det ser ändå ut som att såret tar ihop och det svullna benet håller på att lägga sig. Det är bara att avvakta och se, stödmata och ge penicillin. Något annat finns ju inte att göra. Om det läker ihop och han får ett normalt ben lär han för alltid ha ett stort ärr ovanför hasen. Om han inte får ett normalt ben så avlivar vi honom nog. Än kan vi ju inte ge upp om honom, men om han inte fungerar som han ska så tänker jag inte stå och se på hur han lider.

Tiden får utvisa. Nu ska jag ut och mata en annan bebis, flasklammet Farica. Hon bräker så hjärtskärande i hagen, trots att hon snart är 2 månader gammal.

Tills nästa gång – om man luktar illa trots att man är ren så är det något fel!

Nissans husse o matte ringer och vill att vi ska hämta Nissan under veckan. Hon är odrägligt dräktig med allt vad det innebär, kissning inomhus, laktation etc. Vi ska bara pricka in en bra dag, så tar vi hit tjockisen .

Queenie har ”tennismatch” varje gång någon äter. Hon följer maten noga med blicken och är så hungrig, så hungrig. Magen blir bara större och större, så det borde vara några stycken därinne. Själva hoppas vi på att det finns en Ultima, som ska bo kvar här.

På tal om bo så har Sonetti alldeles nyligen flyttat till Nordmaling, där det inte finns några får att jaga. Vi är så glada för både Sonettis och Elisabeths skull! Det kunde helt enkelt inte bli bättre!

Vi har nu påbörjat ombyggnationen av vår baksida som ska bli en kombination av altan, valphage och hundhägn. Med en inte alltför stor arbetsinsats kommer vi att få ett ställe i solen att äta och fika på samtidigt som valparna och de vuxna får skydd mot både regn och sol. Vi hade planerat att göra så redan från början, och nu blir det äntligen av. Det kommer att bli så otroligt bra! Bland annat kommer ingången till hundhägnet att hamna under tak.

Vi har även stora planer för resten av gården, men baksidan måste prioriteras innan valparna ska vara där. Just nu går i alla fall Jesus i hundhägnet och agerar gräsklippare. Fast jag tror gräset växer fortare än han äter. Fint gör de i alla fall, våra får. Helt otroligt snyggt, mycket bättre än vi själva hade kunnat åstadkomma eftersom de ju faktiskt gödslar samtidigt.

Har än en gång kunnat konstatera att får och hundar är lika varandra. När jag lyfter upp flasklammet Farica så lägger hon huvudet på min axel som en hund. Och jag har själv sett hur Alia-Alma gnider ovansidan av ryggen mot gräset för att det kliar. Jag gillar verkligen våra får, tycker att de lär mig mycket om hur djur fungerar. Och inte är de dumma heller; när det fanns för lite mat gick de runt och letade efter ställen att ta sig ut på!

Tänkte vara duktigare denna gång med uppdateringen av valpbilder. Kommer nog mest att lägga ut dem på Facebook-sidan, så ett tips är att gå med där. Naturligtvis kommer det att komma bilder på den här sidan också.

Vi planerar att kora Quattro. Vi börjar med ett MH, som man måste göra, försöker fixa exteriörbeskrivningen på någon utställning i sommar och hoppas få komma med på en korning i höst. Det ska bli väldigt intressant, då jag inte varit med på den nya korningen.

Påminner om kennelträff den 12 juni kl 13.00! Välkommen som du är!

Till dess – lev livet som en schnauzer och krama dem du älskar!

Just för tillfället känns det mest som om jag håller på med insamlingar – insamlingar av får! Våra sex tackor hoppar ut ur hagen hela tiden för att gräset ännu inte har börjat växa ordentligt. Inser att jag vill ha får som springer till mig och inte får som springer ifrån mig, så därför kommer vi nog att göra oss av med Milka och Alia-Alma, de två räddaste fåren. Jesus måste vi också sälja, eftersom vi har rätt många lamm efter honom nu. Så kvar blir nog Loka, Zelda, Lara, Jill och de två senaste tacklammen Arya och Farica. Ev. köper vi en ny bagge istället för Jesus.

Farica, ja. Hon bor i badrummet uppe och bräker ungefär var tredje – fjärde timme efter mat. Hon är ett pyttelitet lamm, minst en decimeter lägre än sin bror Brom. Rebecka brukar vara ute och leka med henne på gräsmattan, då studsar hon verkligen omkring. Det ska bli intressant att se hur ett väldigt tamt får beter sig som vuxen. Det är ganska mycket bäbis över att ha ett flasklamm, men det är verkligen hur gulligt som helst!

Hundarna sitter ofta och trycker mot grinden till övervåningen. Sonetti tänker säkert på att jaga Farica (Fårica!), hon är ju liksom inne på fårjakt.

För övrigt vill jag ha valpar! Valpsuget har nog aldrig varit större! Och jag vill spara en valp! Det blir nog en Ultima som stannar här, en dotter till Queenie. (Q blev för övrigt parad för första gången på sin 3-årsdag!) En ny ”figurant-hund” på mina kurser får man hoppas.

Den senaste tiden har varit fylld av olika saker, som vanligt. I februari flyttade Rebbe ifrån oss för gott och i mitten av april kom Sandra, 14 år. Ännu en hundintresserad tjej! Alltid med en ny placering så blir det ganska intensivt ett tag, så också denna gång. Det är alltid möten hit och dit i början. Dessutom har vi ganska omfattande deklarationer vilket gjort att jag suttit en hel del med pappersarbete den senaste tiden.

Dessförinnan försökte jag mig på att lära mig så mycket som möjligt om sökmotoroptimering för hemsidor, eftersom jag sitter och pillar med minst fem stycken hemsidor och ska försöka få ordning på dem. Det har faktiskt gett resultat; på två månader har vår kennelhemsida haft över 1100 unika besök och om man söker på ordet schnauzer så ligger vi bättre till än tidigare. Jag märker dock att innan vår nya familjehemsplacering och i samma veva pappersarbete, så låg vi bättre till vid sökningar. Så tydligen gäller det att ligga i hela tiden!

Jag ska åka till Mora första helgen i juni, för en föreläsning på söndagen. Helgen efter det är det dags igen: Kennelträff LÖRDAG och hundutställning i Vännäs SÖNDAG! Sista anmälningsdag till utställningen är 10 maj – e-posta mig så kan jag hjälpa till med anmälan!

Inbjudan kommer inom kort på hemsidan och på Facebook! Väl mött på årets kennelträff – samma helg som vanligt!

Ingela

Just nu har vi bara två hundar i huset. Sonetti har flyttat till min mamma och till Sebastian, som har ett rum i hennes hus. Hon äter väldigt mycket bättre där och verkar trivas jättebra, så det har verkligen blivit en bra lösning. Men det är inte många hundar när det bara är två! Visserligen lättare på alla sätt och vis, men det känns lite tråkigt. Så tråkigt att till och med jag börjar längta efter att ha valp igen!

En valpkull längtar jag definitivt efter. Jag blir så avis på alla som har valpar till höger och vänster, särskilt schnauzervalpar. Det handlar ju inte om att jag inte har möjlighet, utan om att det inte blivit några valpar. Ser verkligen fram emot att Queenie och Nissan ska börja löpa – såhär väntande brukar jag inte vara, faktiskt!

I övrigt händer inte så mycket på hundfronten. Just nu jobbar jag  mest med alla hemsidor jag sitter och gör. Nej, be mig inte göra en åt dig! Jag bygger mina sidor i Wordpress som CMS-verktyg och har bestämt mig för att inte ge mig på något annat. Vissa webbhotell är svåra att få Wordpress på, dock inte Surftown som har gett mig mycket hjälp när det ”skitit sig”. Det känns som att jag blivit lite lätt gråhårig på kuppen! Men det är lite spännande också, och i och med att jag lär mig att hantera en enda typ av CMS, så får jag ju till alla hemsidorna mycket bättre. Wordpress är ju flexibelt med alla sina tillägg; tycker t.ex att det blir väldigt snyggt när man klickar på en bild här på kennelsidan! Jag kan dock ge lite råd om att använda WP om någon skulle behöva.

Ska hålla en Steg 1-kurs i Naturligt Hundägarskap i helgen, på HUNDraelvan. Det är trevligt att vara där, om än det var lite kallt att sova sist. Så jag tar med mig ordentligt med kläder. Har ännu inte bestämt om Sonetti ska få följa med eller inte, det avgör jag imorgon. Men det lutar åt det hållet i alla fall.

Kortare inlägg än vanligt, men så har jag ju också bara två schnauzerfröknar i huset!

Tills nästa gång – lev livet som en schnauzer! Och glöm inte att vara glad i onödan!

Ingela

Jobbar som attan med att få denna nya kennelhemsida att fungera. Har blivit lite lätt gråhårig av allt strul och allt man måste sätta sig in i vad det gäller hemsidor, men nu tycker jag mig ha fått kläm på hur man gör med WordPress som CMS.

Jag kommer att överföra alla texter från den gamla bloggen, men exakt hur jag gör det återstår att se. Det är några timmars/dagars arbete kvar innan allt funkar som det ska.

Jag tycker själv att detta ”skal” (som är detsamma på min hundhemsida www.hund.nu) är lättnavigerat och trevligt att titta på. Ska också försöka hålla den mer uppdaterad med bilder, men jag har en liten idé som jag ska spåna vidare på. Kommer att utnyttja Googles Picasa webb-album för bildsviter, så att inte denna sida blir överbelastad.

En sida med lösenord för Pognosare finns också. När hemsidan är klar kommer jag att maila ut det till alla valpköpare. Sidan är en digital adressbok. Om du inte får lösenordet så maila mig på kennel@pognos.com

Använder Twitter för att uppdatera hemsidan oftare och enklare. Sen finns jag ju på Facebook också, även som hundkonsult. Glöm inte att läsa mina hundtankar på www.hund.nu!

Jag har aldrig varit med om så mycket nederbörd! Här i Lemesjö har det regnat i stort sett VARJE DAG ända sedan första hela veckan i juli. Det sas att det skulle bli bra i augusti, men det såg vi inte så mycket av. September brukar vara en torr månad, men vi hade regn då också. Och blåst! Vissa dagar kändes som stormvarning. 1 oktober var det frost på backen… Men det finns alltid nån fördel med allt: fåren blev rena och vi har inte vattenbrist!

ÖA gjorde reportage om vår loge och bygdegård i augusti. Jag skymtade på bild i artikeln, så det var fjärde gången denna sommar som jag var i tidningen! Jeanette tycker att jag borde betraktas som kändis…

Vi hade ett litet hundäventyr, jag och min syster Christina. Shelby hoppade över komposthagen efter en katt och försvann. Syrran hittade inte igen henne, blev förtvivlad och ringde efter mig. Jag åkte de 3,5 milen till Nordmaling och hjälpte henne att leta. Först konstaterade vi att hon inte var överkörd, eftersom inga hundar låg efter vägen. Sen gick vi och letade i ån som rinner en liten bit ifrån systers lägenhet. När jag såg ett antal stockar liggandes tvärs över ån konstaterade jag att hon inte var i ån heller. Hade hon drunknat skulle hon ha legat där vid stockarna, hade hon klarat sig hade hon kunnat ta sig upp där. Så jag sa åt syster att vi skulle gå hem och ringa polisen för att kolla om inte någon tagit hem henne. Efter ett antal frustrerande vidarekopplingar hos polisen fick vi äntligen veta att någon hade tagit rätt på henne och ringt polisen för att tala om det! Till råga på allt var det Bennys brorsson, som förstått att det nog var en hund från oss men inte visste att min syster ägde henne. Snacka om lycka när vi fick se henne levande! Men jag kan säga att nästa gång en hund försvinner så är det jag som ringer polisen lite tidigare!

Sen förra bloggtillfället har jag hunnit ytterligare lite mer: Noliabesök x 2, surströmmingsfest, Umelagun + Äventyrsland, inofficiell hundutställning i Bjurholm (spöregn!), hotellboende i Sundsvall en hel helg (spöregn hela utedagen!), prat om hundar med Nick Borgen (!), Naturbruksdagen i Umeå, flytt av får x 2, kurs i Naturligt Hundägarskap, utställning i Sandviken (klev upp klockan 3 på morgonen! Är man dum eller bara korkad?), Sebastians 18-årsdag, gjort om i hallen efter att ha köpt en ny hallmöbel – och det blev genast mer plats!, påbörjat omflyttningen av tvättstuga till gästrum till kontor till tvättstuga, skrivit på min bok, skrivit på min hundskoleblogg, ett antal hundkonsultationer av olika slag etc.

Enkel sammanfattning av livet i Lemesjö!

Fåren har flyttat upp till gården för att äta upp gräset på en av lägdorna. Jag törs inte ha Sonetti lös förrän de är innanför elstängslet. Nog för att hon skulle behöva äta upp ett helt får, så mager som hon är, men jag tror att jag låter bli att fresta henne. Söta är de i alla fall, fåren, där de står och tittar på oss.

Hundarna är ute i hägnet hela dagarna, leker och kollar på får. Emellanåt fungerar inte gatlyset här i byn, så då blir det tyvärr korta promenader. Men lite gott i gräset att leta efter ute i hundhägnet (= födosök) uppväger väldigt mycket! Dessutom blev jag stångad på låret (hårt!) av Jesus för en vecka sen, så jag är faktiskt en aning indisponibel.

Kommer att stå på Nordmalings Höstmarknad i helgen tillsammans med Electra. Om någon vill komma och prata hund är det bara att komma!

Tills nästa gång – lev livet som en schnauzer och sluta aldrig hoppas!

Long time, no see. Som vanligt är det fullt upp här hemma. Det börjar liksom i maj och fortsätter över sommaren. Fast jag kan sätta upp en hel del på meritlistan tack vare det. Har nämligen hunnit med en valpkull, fyra hundutställningar (med två cert och ett BIM), ett tillfälligt fosterbarn i 6 veckor, ett barnläger, födelsedagen firad vid tre tillfällen, tre artiklar (varav två var personliga artiklar) i tidningen Örnsköldsviks Allehanda, en kennelträff, en 20-årig bröllopsdag, ett barnläger, snack med Evert Ljusberg (!) om Gud, tillverkning av 60 bitar smörgåstårta till en minnesstund, en resa till Lycksele Djurpark med Trehörningsjöskolan, en dag på Nordmalings marknad, några hundkonsultationer, städning av Lemesjö Bygdegård och loge, några trimningar, en hel del valpvaktande plus allt vanligt arbete här hemma.

Utöver det har jag hunnit skriva en del kapitel på min hundbok. Om jag har tur med tiden så är boken klar under hösten. Det handlar nämligen mycket om tid när man skriver. Ett flertal gånger har jag suttit och skrivit på nätterna; det är då det är superlugnt här hemma. Hundarna sover, ingen telefon som ringer och ingen familjemedlem som avbryter en i tankarna. Jag tar gärna sömnbristen, eftersom det nästan är lättare att skriva på nätterna.

Det visade sig att av de 8 valparna i vår S-kull var hälften blandraser. Fast varken jag eller Ewa (Peppris matte) vet hur det har gått till. Vi kommer nog aldrig att få veta heller. Den dag Ewa säger att P måste ha varit på dagis (och en av de dagar då hon fortfarande hade kunnat bli parad), så säger hunddagiset att Peppris inte var där. Så vi fattar inte. Det var ett väldans besvär med det hela i alla fall och jag fick ont både i magen och huvudet av det. Så nästa gång vi parar en fodertik ska hon bo hos oss hela löpperioden, för att inte riskera någonting!

Men en kul sak med S-kullen var att min syster förälskade sig i de två små (renrasiga) tikarna. Hon tog med sig Shelby hem. Och det är en helt fantastisk tik, så lik sin mor i sitt självklara sätt.

Planerar i alla fall för nya valpkullar. Queenie kommer snart att löpa och eftersom Electra gick tom så funderar vi på att para Q istället. Vi får se hur det blir.

Träffade Rolls-Royce ”Ruff” idag. Bild kommer på honom bara jag fixar över dem till datorn och sen till hemsidan. Han är lik både Rioma och Rover i typen.

Tänker inte kommentera vädret mer än att vårt barnläger vecka 29 fick ett lyckat väder samt att det var jättehärligt väder på vår bröllopsdag. Vi bodde då på Åsele Värdshus och tog en promenad i sommarkläder kring nio på kvällen. Inga insekter och varmt i luften! Så för min del känns det ganska ok trots regnandet. Dock regnade det när jag fick mitt överraskningsparty med tillhörande aktiviteter. Fast jag tror att min kusin och min storasyster hade tänkt till eftersom den första aktiviteten var att spela ett bilspel inomhus (en bana tog över 11 minuter för mig…) . Sen fick jag sparka fotboll (inget regn!) och sen fick jag svetsa inomhus (det var roligt!). När jag sen skulle köra agilitybanan själv så blev jag blöt. Fast jag fick faktiskt 8 rätt på Stryktipset som de lämnade in åt mig! Inte illa för en som är totalt ointresserad av fotboll! Min kusins fotbollsintresserade man hade bara 7 rätt…

Fåren blir i alla fall rena och fina av vattenfallet uppifrån! Och mamma tjatar inte om att jag ska vattna grönsakerna. Så inget ont som inte har något gott med sig . Och jag har dessutom kommit på ett motto helt själv: Var glad i onödan! Hundar är ju faktiskt det. Glada i onödan alltså. Det tycker jag att vi människor kan ta efter. Så tills nästa gång: Gör som en hund – var glad i onödan!

Vissa kullar man har passerar liksom lite obemärkt förbi, och man kan knappt erinra sig något om valparna efter ett tag. Vissa kullar fastnar bättre och man kommer till och med ihåg individerna. Sen har vi de dramatiska kullarna, de som det är så mycket runt omkring så att man nästan skulle kunna skriva en bok om dem. Vår senaste kull, S-kullen, hör verkligen till de sistnämnda. Aldrig tidigare har det varit så mycket stök och bök och oro kring en kull som denna. Först gick Peppris (Pognos Lancia) över tiden så pass att jag ringde och konsulterade veterinärstation i Övik. Sen väntade vi nästan ett dygn, med förvärkar hela tiden, innan valparna började komma ut (lördag 7 mars). Första dygnet gick de ner i vikt, vilket inte är bra. På måndagen hittade vi två tikvalpar kalla och nästan livlösa. På ett mirakulöst sätt fick vi liv i dem, även om jag trodde att den ”pyttelilla” valpen var ute ur leken. Men båda överlevde. Dagen efter (tisdag) hittade jag en av brorsorna död. Fattade aldrig varför. Hela tiden fick jag stödmata dem tre ggr per dag – ändå gick de knappt upp i vikt. Peppris hade för dåligt juver helt enkelt (förra gången gick det bra). Vid varje stödmatning med en lite enklare variant av Björks blandning, fick de mjölken i luftvägarna. Fruktansvärt obehagligt! Det var mer än en kväll jag bad till Gud att de skulle överleva allihop. Har aldrig varit så bekymrad över en valpkull någonsin.

Nåväl, valparna blev äldre och vid 2,5 veckas ålder – tidigare än någon annan kull – började jag ge dem smakportioner köttfärs samt mjölkblandningen på fat. Då gick det bättre. Men det var längesen jag hade en så lättavvänd kull, de åt och åt! Hungriga som vargar! Vid det här laget började jag inse att kullen inte heller liknade tidigare kullar. Två stycken valpar var svarta som synden (!), två valpar var kraftigt viltfärgade, två stycken var oerhört små, nästan dvärgväxta (de två tikar som höll på att dö). Utifrån valparnas utseende så kunde man tro att Peppris varit ute och slarvat med en svart schnauzer, en ps dvärgschnauzer, en schillerstövare (eller liknande) förutom det möte hon hade med Nathan. Jag frågade Ewa men hon fattade inte heller nåt. Senare under valparnas utveckling hade Ewa och jag ett riktigt detektivsamtal med varann, där vi gick igenom allt hon och Peppris (ffa vilka hundar Peppris träffat) gjort under Peppris löpperiod. Vi konstaterade att P i stort sett bara träffat kastrerade hanar och tikar. Den ende fertile hanen hon träffat var en Wheaten Terrier – men han fattar ingenting av löptikar. Dessutom har S-kullen inga som helst likheter med en Wheaten. Så tillslut var vi tvungna att konstatera att hon inte slarvat alls. Hon hade bara parat sig med Nathan. Men nog är det konstigt att två är svarta och två är så kraftigt viltfärgade att de nästan är bruna på huvudet. Den här kullen ska jag noga följa upp!

Idag konstaterade jag också att barnen verkligen har blivit mycket större och att helt plötsligt har en massa tid frigjorts som tidigare gick åt till dem. Har levererat två valpar idag (varje leverans tar nästan 2 timmar), men ändå hunnit med både valpfotografering, lunch till 9 personer, middag med helstekt kött i ugnen (hann förbereda köttet innan valpleverans nr 2!) till 10 personer samt att trimma Peppris helt och hållet. Dessutom har jag ringt en valpspekulant, gått en hundpromenad, druckit en kopp te och skrivit det här! Jag klev faktiskt inte ens upp förrän kl 9!

Våra valpar har alltid fått vara ute mycket, även om vi haft vintervalpar. Valpar under barmarksperioden har fått vara ute så mycket vädret har tillåtit, ofta från morgon till kväll. Ingen kull har dock haft det så bra som denna. De får gå fritt mellan valphagen och hundhägnet och umgås obekymrat med 4 vuxna tikar i varierande ålder. Dessutom är det en strid ström av människor här och valparna har till och med kollat in fåren.

Håller på att dra igång min kursverksamhet igen. Planerar just nu för ”helgläger”, intensivkurser i Naturligt Hundägarskap och Vardagslydnad, de två sista helgerna i maj och därefter sista helgen i varje månad under hela barmarksperioden fram till och med oktober. Jag har ju faktiskt en egen lokal i min pappas byggnad som vi övertog. Se min hemsida www.hund.nu för mer information.

Skulle egentligen vilja skriva ner mer tankar om hundar jag har just nu, men jag är faktiskt trött för en gångs skull (sen jag slutade äta kolhydrater är jag nästan aldrig trött!) efter den intensiva dagen idag. Imorgon har jag ytterligare två valpleveranser, så jag behöver nog lite sömn.

Det finns ju en del att läsa på http://hundskola.wordpress.com om mina tankar och idéer.

Tills nästa gång, lev livet som en hund – ta ingenting personligt!