Tesla hälsade på oss häromdagen. Toyota blev jätteglad över lekkamraten; så glad att hon kastade en blick på mig som inte sa något annat än ”Vad roligt det var med en lekkompis! Tack, matte!”

Vår lilla Toyota är förövrigt en riktig pärla. En av de livligaste hundar vi haft, men också en av de kärleksfullaste. Hon är både rolig och klok, lydig men ändå full av hyss. Vi älskar henne allihop. Till och med husse, som normalt inte låter sig bedåras av hundvalpar utan mest finner dem jobbiga (med all rätt), har låtit sig charmeras av detta ljuvliga bustroll. Men hon strävar verkligen efter att alltid stå i centrum, att alltid få mest uppmärksamhet. Och så är hon nog gjord av studsgummi. Många av mina schnauzrar har hoppat omkring, men Toyota studsar verkligen. Det är liksom boing, boing över henne.

Det är också roligt med hennes namn. När vi var på Hotell Lappland över julhelgen med hela familjen och alla tre hundarna, tyckte folk runtomkring oss att det var hemskt kul med en hund som heter Toyota. Det tycker vi också. Särskilt när man tänker på hennes önskan att alltid stå högst på listan över våra prioriteringar – Today, Tomorrow, Toyota, liksom – och särskilt när man tänker på att vi tycker att hon är så många olika saker på en och samma gång – My Toyota is fantastic, liksom.

Det ska bli så roligt att se vad Totta säger om valparna när de blir lite större. Jag tror att hon blir en alldeles utmärkt lektant. Om det känns rätt och om jag får bestämma, kommer en liten V-flicka att stanna här hos oss.

Förbereder för övrigt för att ge mig ut och föreläsa om Naturligt Hundägarskap runt om i Sverige. Eftersom jag vill nå ut till så många som möjligt med mina tankegångar känns föreläsningar som det optimala forumet. Jag ska inleda ett samarbete med Studiefrämjandet hade jag tänkt, så får vi se sen vart det tar vägen.

Vill till sist bara slå ett slag för världens godaste kaffe genom Zinzino. Efter frukost dricker jag två koppar kaffe eller espresso och det är full njutning i varje klunk! Skillnaden mellan vanligt ”fulkaffe” och Zinzinos ”finkaffe” är som skillnaden mellan billigt lösviktsgodis och fin choklad. Den njutning Zinzino-kaffet ger mig, gör att jag önskar alla en egen Oh Expresso hemma och upplevelsen av riktigt gott kaffe. Eftersom kaffe är min enda last, känns det helt rätt att sälja kaffemaskiner som Zinzino-partner. Kolla in min och Bennys egen Zinzino-sida.

Till sist – lev livet som en schnauzer: Se till att du får det rampljus du förtjänar!

Ingela

Quattro har i alla fall varit här och gjort sin plikt. Han är så go’! Precis lagom intresserad, precis lagom ”på”. Försökte inte ens kissa inne, trots främmande mark med massor av löptikslukt. Vi fick ju pussla lite eftersom jag inte ville att han skulle vara på syrran Queenie också, men det gick riktigt bra.

Har sån lust att behålla en liten Visa. En liten Electra-dotter. Vi får se hur det blir. Det är ganska många intressenter på kullen, i alla fall.

Som vanligt vid juletid får jag inspiration till förbättringar i huset. Nu är det Rebecka som ska få en ny garderob (möbel, alltså). Vi hittade en på Blocket i Skellefteå som passar precis. Sen fattas bara en säng med förvaring under, så får hon ett mycket bättre rum.

Men jag kan inte bestämma mig ifall vi ska ha en julgran inne eller inte. Vi har bokat att bo på Hotell Lappland hela julhelgen, så någonstans tycker jag att julgranen är överflödig. Har alltid sagt att jag inte kan tänka mig att fara bort över jul, annat än till släktingar, men man måste ju kunna ändra sig! För första gången kanske jag kan sitta ner och spela Bingolotto till Uppesittarkvällen. Brukar alltid laga julmat dagen före julafton. Överhuvudtaget känns det som en befrielse att någon annan lagar all mat!

Mammas nya (läs: bättre begagnade) kök börjar ta form. Vardagsrummet är i stort sett färdigt och på onsdag hämtas kökstapeter och bänkskiva. Vi konstaterade att köket senast gjordes om 1962. Det var nog på tiden, särskilt eftersom köket inte hade riktig spis, bara vedspis.

Spelar julmusik så att öronen blöder. Nej det gör de inte. Men jag gillar verkligen julmusik. Alla sorter, inga undantag! Lite klockspel i bakgrunden, nån julig fras och jag är såld – musiken går hem hos mig även om jag normalt inte skulle gillat samma typ av musik.

Tänk att hundarna tycker om att vara utomhus trots den bistra vinterkylan! Idag har vi -20 grader, men de leker lika glatt för det. Att följa med och mata fåren är en favorit, eftersom det springer råttor/möss i hö-resterna. Har sett några stycken kila förbi. Men ännu inte hittat någon gnagare i munnen på någon schnauzer, tyvärr.

Ifall någon undrar så följer alla tre jyckarna med till hotellet över julhelgen. Hade vi inte fått det hade vi inte åkt. Det är jätteskönt att de gjort bort alla löpningar när vi är i civilisationen Lycksele. Och vi har fått två större rum att husera i, så hundarna ryms nog alldeles utmärkt på hotellrummet.

Nu ska jag släppa in mina polarbjörnar från hundhägnet. De brukar frysa efter en stund, så den tid det tog att skriva detta var nog alldeles lagom länge.

Tills nästa gång, lev livet som en schnauzer – spring fort och mycket så fryser du mindre!

Ingela

De är ganska olika, kusinerna hos kennel Pognos. Quattros tre barn är lugna och tysta medans hans nio systerbarn är ljudliga och livliga. Lika till utseendet är de inte heller. Quattros barn är stora, kraftiga, välvinklade och har stora öron och långa, raka svansar. Queenies barn är små, normalbyggda, har små öron, böjda svansar och smala, vackra huvuden. Alla tolv är ljuvliga små varelser!

Än har vi inte bestämt vilken som blir Toyota, men vi har i alla fall sorterat ut att välja mellan två av tikarna. Dessutom har vi bestämt oss för att behålla hanvalpen Tipo på halvfoder hos någon lämplig. Uno, Unique och Urquattro har redan fått varsitt hem och flyttar i omgångar inom 1,5 vecka. Det gör att vi har 3 hanar och 3 tikar fortfarande till salu! Leveransklara från 19 augusti.

Fick en rapport från Sonettis nya matte, Elisabeth i Nordmaling. Superlativerna kunde nog inte varit fler, hon är helt enkelt underbar enligt Elisabeth! 20 råttor har hon tagit i sommar, men hon låter bli sorkarna. En sparvunge råkade komma ivägen för råttdödaren Sonetti, men Elisabet tyckte att det fanns så många ändå så det gjorde inget. Dessutom håller Sonetti på att bli rundare, så framöver visar vi nog upp henne i utställningsringarna!

Vår nya altan ovanför valphagen är en riktig höjdare! Det är helt fantastiskt att sitta där och vi har sjöutsikt i både öster och väster! Den blev dyrare än vi tänkt oss från början, men det är värt varenda öre! Det har blivit ett underbart sommarrum! Bara för vår altans skull bör du som valpköpare komma och besöka oss – särskilt när vi har en valpkull som man på behörigt avstånd kan studera hur mycket som helst! Både hundhägnet och valphagen ligger nämligen precis i anslutning till altanen. Jag ska ta foton när det är helt färdigt.

Sen vårt internet blev lagat i slutet av juli så funkar allt surfande mycket bättre än på hela sommaren! Vi inser att det nog varit trasigt länge… Jag ska försöka uppdatera bloggen lite oftare hädanefter.

Tills nästa gång – lev livet som en schnauzer och leta alltid efter kryphål!

Ingela

Ingenting konstigt märktes vid alla kontroller av den lille, och när jag vägde honom ca en halvtimme innan den förfärliga upptäckten så syntes allt ganska ok. Han hade då gått upp i vikt och såret var lite varigt men såg hyfsat ut. Så går jag in dit igen – och får till min fasa se att hans ben har spruckit ännu mer! Nu är huden sprucken ca 3/4 av benet i en horisontell spricka. Jag inser snabbt att vi måste avliva honom, ett sådant sår går inte att laga. Han börjar också kännas slö igen, ligger alldeles stilla i min hand. Det är ett ovanligt lätt beslut att låta honom dö; det är så otäckt och han verkar också ha ont. Det ser faktiskt till och med ut som om senorna i benet gått av.

Min gissning av vad som hänt är att han låg i kläm inne i magen, så att blodcirkulationen bröts. När han sen fick igång benen igen så hade ändå det ena benet stasats så mycket att det svällde upp och till slut sprack när huden inte hängde med. Utan blodcirkulation finns ju heller ingen elasticitet i huden. Svullnaden gick inte ner tillräckligt snabbt, varför benet sprack ytterligare utan ordentlig blodcirkulation.

Än en gång har jag lärt mig att det alltid finns en anledning till att en nyfödd valp inte äter. Men om vi inte provat allt hade vi mått betydligt sämre, så veterinärbesöket på fredagen var nog mest för vår egen skull. Utan det hade vi ju för alltid funderat på om vi ändå hade kunnat rädda honom.

Nu har Nissan bara två pojkar och en flicka kvar. Tre valpar. Jag är så glad att jag har parat två tikar samtidigt och nu ser vi fram emot att tjocka Queenie ska nedkomma till veckan eller i början av nästa vecka.

Tills nästa gång – gläd dig även över små saker i livet, till exempel att åtminstone tre valpar lever och växer!

Ingela

Denna gång är det lille ”Plutten” som vi har att fundera över. Han som föddes sist onsdagen den 16 juni 2010, en normalstor valp. Hans bakben var förlamade och midjan var liksom ihoptryckt. När man petade på hans bakben så dinglade de bara. Vi gnuggade med handduk, vi strök honom över ryggen och Benny satt länge med honom i händerna och healade honom. Bakbenen bara dinglade. Vi la honom hos Nissan, men han sökte inte mat som han borde göra. Vi stoppade till och med in en spene i munnen på honom, något jag annars undviker att göra, men han var liksom inte pigg.

Klockan var vid 22-tiden och jag och min käre man bestämde oss för att låta honom vara, ganska övertygade om att han nog egentligen var döende. Ännu en natt tillbringades dock på två tunna strandmadrasser på varandra, bara ifall att det skulle tillstöta några problem.

Under hela torsdagen tittade vi till den lille, och så småningom hade han börjat röra på det ena benet. Men båda bakbenen var svullna, det ena lite mer än det andra. Han åt fortfarande dåligt, så jag stödmatade lite. Än kändes det dock som att vi lika gärna kunde hitta honom död.

Fredagen kom och ”Plutten” var fortfarande vid liv! Nu började det kännas som att han ändå hade så mycket livskraft att det fanns fog att försöka med allt vi kunde. Veterinären ringdes och på eftermiddagen fick vi en tid för den lille. Det bakben han rörde normalt såg normalt ut, men det andra bakbenet var väldigt svullet. Han luktade dessutom väldigt illa! Småvalpar luktar faktiskt gott, hur konstigt det än kan låta med allt kissande och bajsande. Men Plutten luktade illa, riktigt illa. Sjukdom, helt enkelt.

Det är ett halvt företag att åka iväg med en nyvalpad tik och småvalpar, nästan 6 mil enkel väg. I spöregn blir det ett ännu större projekt. Tur att Nissan är en ganska cool tik, med vana av framförallt att åka sopbil med allt vad det innebär. Inne hos veterinären var hon jättesöt; först försökte hon plocka upp valparna ur den låda vi hade dem i, sen försökte hon tigga tillbaka valparna genom att ”sitta vackert”. Hur gulligt som helst!

Vi fick penicillin till Plutten. Han fick en dos hos veterinären och blev även uppvätskad. När vi kom hem verkade han piggare, men åt fortfarande dåligt. Så fort han fick tag om spenen så somnade han. Återigen stödmatning, även om det inte är särskilt enkelt. Jag lyckas aldrig få dem att inte sätta mjölken i näsan. Väldigt otäckt att lyssna på, men hittills har ingen valp fått några men av det, verkar det som.

Fredag kväll tittar jag till Plutten (han är ju numera mycket mindre än de andra!) och får till min fasa se att det svullna benet har spruckit! Ovanför hasen är det en djup och bred spricka ända in till skelettet! Man såg till och med senorna, hur de rördes. Än en gång fick Benny sätta sig och heala den lille. Än en gång står man där och är förberedd på död, även om det ”bara” gäller en liten valp. Min pappa brukade ofta använda uttrycket ”födslar och dödslar”. Som djuruppfödare tvingas man mer än en gång konstatera att döden ofta finns nära födseln.

Såret är nu lite varigt och Plutten luktar ännu värre. Men det ser ändå ut som att såret tar ihop och det svullna benet håller på att lägga sig. Det är bara att avvakta och se, stödmata och ge penicillin. Något annat finns ju inte att göra. Om det läker ihop och han får ett normalt ben lär han för alltid ha ett stort ärr ovanför hasen. Om han inte får ett normalt ben så avlivar vi honom nog. Än kan vi ju inte ge upp om honom, men om han inte fungerar som han ska så tänker jag inte stå och se på hur han lider.

Tiden får utvisa. Nu ska jag ut och mata en annan bebis, flasklammet Farica. Hon bräker så hjärtskärande i hagen, trots att hon snart är 2 månader gammal.

Tills nästa gång – om man luktar illa trots att man är ren så är det något fel!

Queenie har ”tennismatch” varje gång någon äter. Hon följer maten noga med blicken och är så hungrig, så hungrig. Magen blir bara större och större, så det borde vara några stycken därinne. Själva hoppas vi på att det finns en Ultima, som ska bo kvar här.

På tal om bo så har Sonetti alldeles nyligen flyttat till Nordmaling, där det inte finns några får att jaga. Vi är så glada för både Sonettis och Elisabeths skull! Det kunde helt enkelt inte bli bättre!

Vi har nu påbörjat ombyggnationen av vår baksida som ska bli en kombination av altan, valphage och hundhägn. Med en inte alltför stor arbetsinsats kommer vi att få ett ställe i solen att äta och fika på samtidigt som valparna och de vuxna får skydd mot både regn och sol. Vi hade planerat att göra så redan från början, och nu blir det äntligen av. Det kommer att bli så otroligt bra! Bland annat kommer ingången till hundhägnet att hamna under tak.

Vi har även stora planer för resten av gården, men baksidan måste prioriteras innan valparna ska vara där. Just nu går i alla fall Jesus i hundhägnet och agerar gräsklippare. Fast jag tror gräset växer fortare än han äter. Fint gör de i alla fall, våra får. Helt otroligt snyggt, mycket bättre än vi själva hade kunnat åstadkomma eftersom de ju faktiskt gödslar samtidigt.

Har än en gång kunnat konstatera att får och hundar är lika varandra. När jag lyfter upp flasklammet Farica så lägger hon huvudet på min axel som en hund. Och jag har själv sett hur Alia-Alma gnider ovansidan av ryggen mot gräset för att det kliar. Jag gillar verkligen våra får, tycker att de lär mig mycket om hur djur fungerar. Och inte är de dumma heller; när det fanns för lite mat gick de runt och letade efter ställen att ta sig ut på!

Tänkte vara duktigare denna gång med uppdateringen av valpbilder. Kommer nog mest att lägga ut dem på Facebook-sidan, så ett tips är att gå med där. Naturligtvis kommer det att komma bilder på den här sidan också.

Vi planerar att kora Quattro. Vi börjar med ett MH, som man måste göra, försöker fixa exteriörbeskrivningen på någon utställning i sommar och hoppas få komma med på en korning i höst. Det ska bli väldigt intressant, då jag inte varit med på den nya korningen.

Påminner om kennelträff den 12 juni kl 13.00! Välkommen som du är!

Till dess – lev livet som en schnauzer och krama dem du älskar!

Farica, ja. Hon bor i badrummet uppe och bräker ungefär var tredje – fjärde timme efter mat. Hon är ett pyttelitet lamm, minst en decimeter lägre än sin bror Brom. Rebecka brukar vara ute och leka med henne på gräsmattan, då studsar hon verkligen omkring. Det ska bli intressant att se hur ett väldigt tamt får beter sig som vuxen. Det är ganska mycket bäbis över att ha ett flasklamm, men det är verkligen hur gulligt som helst!

Hundarna sitter ofta och trycker mot grinden till övervåningen. Sonetti tänker säkert på att jaga Farica (Fårica!), hon är ju liksom inne på fårjakt.

För övrigt vill jag ha valpar! Valpsuget har nog aldrig varit större! Och jag vill spara en valp! Det blir nog en Ultima som stannar här, en dotter till Queenie. (Q blev för övrigt parad för första gången på sin 3-årsdag!) En ny ”figurant-hund” på mina kurser får man hoppas.

Den senaste tiden har varit fylld av olika saker, som vanligt. I februari flyttade Rebbe ifrån oss för gott och i mitten av april kom Sandra, 14 år. Ännu en hundintresserad tjej! Alltid med en ny placering så blir det ganska intensivt ett tag, så också denna gång. Det är alltid möten hit och dit i början. Dessutom har vi ganska omfattande deklarationer vilket gjort att jag suttit en hel del med pappersarbete den senaste tiden.

Dessförinnan försökte jag mig på att lära mig så mycket som möjligt om sökmotoroptimering för hemsidor, eftersom jag sitter och pillar med minst fem stycken hemsidor och ska försöka få ordning på dem. Det har faktiskt gett resultat; på två månader har vår kennelhemsida haft över 1100 unika besök och om man söker på ordet schnauzer så ligger vi bättre till än tidigare. Jag märker dock att innan vår nya familjehemsplacering och i samma veva pappersarbete, så låg vi bättre till vid sökningar. Så tydligen gäller det att ligga i hela tiden!

Jag ska åka till Mora första helgen i juni, för en föreläsning på söndagen. Helgen efter det är det dags igen: Kennelträff LÖRDAG och hundutställning i Vännäs SÖNDAG! Sista anmälningsdag till utställningen är 10 maj – e-posta mig så kan jag hjälpa till med anmälan!

Inbjudan kommer inom kort på hemsidan och på Facebook! Väl mött på årets kennelträff – samma helg som vanligt!

Ingela

En valpkull längtar jag definitivt efter. Jag blir så avis på alla som har valpar till höger och vänster, särskilt schnauzervalpar. Det handlar ju inte om att jag inte har möjlighet, utan om att det inte blivit några valpar. Ser verkligen fram emot att Queenie och Nissan ska börja löpa – såhär väntande brukar jag inte vara, faktiskt!

I övrigt händer inte så mycket på hundfronten. Just nu jobbar jag  mest med alla hemsidor jag sitter och gör. Nej, be mig inte göra en åt dig! Jag bygger mina sidor i WordPress som CMS-verktyg och har bestämt mig för att inte ge mig på något annat. Vissa webbhotell är svåra att få WordPress på, dock inte Surftown som har gett mig mycket hjälp när det ”skitit sig”. Det känns som att jag blivit lite lätt gråhårig på kuppen! Men det är lite spännande också, och i och med att jag lär mig att hantera en enda typ av CMS, så får jag ju till alla hemsidorna mycket bättre. WordPress är ju flexibelt med alla sina tillägg; tycker t.ex att det blir väldigt snyggt när man klickar på en bild här på kennelsidan! Jag kan dock ge lite råd om att använda WP om någon skulle behöva.

Ska hålla en Steg 1-kurs i Naturligt Hundägarskap i helgen, på HUNDraelvan. Det är trevligt att vara där, om än det var lite kallt att sova sist. Så jag tar med mig ordentligt med kläder. Har ännu inte bestämt om Sonetti ska få följa med eller inte, det avgör jag imorgon. Men det lutar åt det hållet i alla fall.

Kortare inlägg än vanligt, men så har jag ju också bara två schnauzerfröknar i huset!

Tills nästa gång – lev livet som en schnauzer! Och glöm inte att vara glad i onödan!

Ingela

Jag kommer att överföra alla texter från den gamla bloggen, men exakt hur jag gör det återstår att se. Det är några timmars/dagars arbete kvar innan allt funkar som det ska.

Jag tycker själv att detta ”skal” (som är detsamma på min hundhemsida www.hund.nu) är lättnavigerat och trevligt att titta på. Ska också försöka hålla den mer uppdaterad med bilder, men jag har en liten idé som jag ska spåna vidare på. Kommer att utnyttja Googles Picasa webb-album för bildsviter, så att inte denna sida blir överbelastad.

En sida med lösenord för Pognosare finns också. När hemsidan är klar kommer jag att maila ut det till alla valpköpare. Sidan är en digital adressbok. Om du inte får lösenordet så maila mig på kennel@pognos.com

Använder Twitter för att uppdatera hemsidan oftare och enklare. Sen finns jag ju på Facebook också, även som hundkonsult. Glöm inte att läsa mina hundtankar på www.hund.nu!

ÖA gjorde reportage om vår loge och bygdegård i augusti. Jag skymtade på bild i artikeln, så det var fjärde gången denna sommar som jag var i tidningen! Jeanette tycker att jag borde betraktas som kändis…

Vi hade ett litet hundäventyr, jag och min syster Christina. Shelby hoppade över komposthagen efter en katt och försvann. Syrran hittade inte igen henne, blev förtvivlad och ringde efter mig. Jag åkte de 3,5 milen till Nordmaling och hjälpte henne att leta. Först konstaterade vi att hon inte var överkörd, eftersom inga hundar låg efter vägen. Sen gick vi och letade i ån som rinner en liten bit ifrån systers lägenhet. När jag såg ett antal stockar liggandes tvärs över ån konstaterade jag att hon inte var i ån heller. Hade hon drunknat skulle hon ha legat där vid stockarna, hade hon klarat sig hade hon kunnat ta sig upp där. Så jag sa åt syster att vi skulle gå hem och ringa polisen för att kolla om inte någon tagit hem henne. Efter ett antal frustrerande vidarekopplingar hos polisen fick vi äntligen veta att någon hade tagit rätt på henne och ringt polisen för att tala om det! Till råga på allt var det Bennys brorsson, som förstått att det nog var en hund från oss men inte visste att min syster ägde henne. Snacka om lycka när vi fick se henne levande! Men jag kan säga att nästa gång en hund försvinner så är det jag som ringer polisen lite tidigare!

Sen förra bloggtillfället har jag hunnit ytterligare lite mer: Noliabesök x 2, surströmmingsfest, Umelagun + Äventyrsland, inofficiell hundutställning i Bjurholm (spöregn!), hotellboende i Sundsvall en hel helg (spöregn hela utedagen!), prat om hundar med Nick Borgen (!), Naturbruksdagen i Umeå, flytt av får x 2, kurs i Naturligt Hundägarskap, utställning i Sandviken (klev upp klockan 3 på morgonen! Är man dum eller bara korkad?), Sebastians 18-årsdag, gjort om i hallen efter att ha köpt en ny hallmöbel – och det blev genast mer plats!, påbörjat omflyttningen av tvättstuga till gästrum till kontor till tvättstuga, skrivit på min bok, skrivit på min hundskoleblogg, ett antal hundkonsultationer av olika slag etc.

Enkel sammanfattning av livet i Lemesjö!

Fåren har flyttat upp till gården för att äta upp gräset på en av lägdorna. Jag törs inte ha Sonetti lös förrän de är innanför elstängslet. Nog för att hon skulle behöva äta upp ett helt får, så mager som hon är, men jag tror att jag låter bli att fresta henne. Söta är de i alla fall, fåren, där de står och tittar på oss.

Hundarna är ute i hägnet hela dagarna, leker och kollar på får. Emellanåt fungerar inte gatlyset här i byn, så då blir det tyvärr korta promenader. Men lite gott i gräset att leta efter ute i hundhägnet (= födosök) uppväger väldigt mycket! Dessutom blev jag stångad på låret (hårt!) av Jesus för en vecka sen, så jag är faktiskt en aning indisponibel.

Kommer att stå på Nordmalings Höstmarknad i helgen tillsammans med Electra. Om någon vill komma och prata hund är det bara att komma!

Tills nästa gång – lev livet som en schnauzer och sluta aldrig hoppas!