kennel Pognos

Schnauzer peppar o salt
- Hundvärldens Krydda!

Mellanschnauzern har från och med 1 januari 2003 bytt namn till Schnauzer. Ett korrekt byte, då mellanstorleken är den ursprungliga schnauzervarianten och dvärgschnauzer respektive riesenschnauzer bara är liten respektive stor kopia.

Det är en härlig hundras som man tenderar att fastna för, då det är en ras som ser till att det händer saker utan att vara överaktiva, väldigt livliga eller arbetskrävande. Det är i stället en hund som hänger med på allt man kan tänkas hitta på (och klarar av det), som lika gärna går en mil som runt kvarteret. Så länge den får vara med är den otroligt anpassningsbar, och det är en härlig hund att hålla på med bruks, lydnad och agility med, om än det ibland kan vara svårt att få dem att förstå nyttan med det hela.

Arbetskapaciteten bevisas inte minst av den otroligt meriterade Argentas Dorothea ”Ida”, som var Sveriges första INTERNATIONELLA LYDNADSCHAMPION (förare Jens Johansson). Det bevisas också av Wellfiths Feodora ”Pina”, som med husse Erik Nordlöf tränar och tävlar agility och med matte Helen tränar och tävlar både bruks och lydnad! (Pina är numera grunden i kennel Schnauzergläntan, Sandöverken.) Det är en ras som passar de flesta människor som inte vill ha en hund som alltid säger ”Javisst!”, utan som ibland måste övertygas. Väl övertygade kan de gå i döden för en!

Att äga en schnauzer…

är de första åren en hel del ”blod, svett och tårar”, men belöningen är en tillgiven hund som favoriserar den egna familjen, som tänker en hel del och kan hitta på egna små hyss, som utvecklar en stor personlighet med god egenkontroll och ändå ställer upp på det du begär (oftast). Det är att ha en hund med lättskött päls, som kan gå i skogen samma dag den ska ställas ut och ändå ha tillräckligt mycket päls för den som vill försköna sin hund inför en utställning, en hund som är tillräckligt stor för att cyklas med, dra drag, forcera brukshindren etc. och tillräckligt liten för att kunna sitta i knä, rymmas i en sedan-bil etc. Tillvaron med en schnauzer är de första åren ett prov på ens envishet och tålamod, för att sedan bli en ljuvlig upplevelse.

Det är en ras som är väldigt lättlärd och där det som en gång lärts in oftast sitter kvar. Dock får man vara ganska envis och att bevisa för sin schnauzer att dess ägare är envisare än den, kan man komma långt med. Motivation och positiv inlärning fungerar oftast bäst och då schnauzern gärna ”tar i mer när det tar emot” ska man undvika att bråka med den. Ignorans (utsläckning) är helt oslagbart som avinlärningsmetod på schnauzrar! Prova alltid det innan du provar nåt annat på beteenden du inte vill ha!

Eftersom tävlingslydnad för hundar enbart är cirkuskonster, tycker jag att man kan försöka träna utan så mycket korrigeringar. Man kommer längst om man försiktigt provar sig fram till vad som fungerar. AGILITY är en sport som passar schnauzern otroligt bra, och som också kan öka motivationen för den rena lydnadsträningen. En återhämtningsperiod på några månader är heller aldrig fel!